Första resan med barnen i Australien, del 1
Text & Foto: Mikael Wåhleman
Långt ute i det blåa kalla vattnet syntes en kaskad av vitt vattendis resa sig över horisonten.
Valarna var här.
För bara tre timmar sedan hade vi i de tidiga morgontimmarna landat på Kingsford Smith i Sydney.
En svårslagen start på resan. Min gamla studiekamrat från tiden då jag studerade här mötte upp oss på flygplatsen. Under bilresan norrut genom de centrala delarna av staden kom en föraning om att solen var på väg. Många bekanta dofter och annat man inte riktigt kan ta på, bara en känsla av igenkännande. Bilen rullade på i morgonens rätt förnuftiga rusningstrafik, över bron, mot de norra stränderna.
Och där på klippan över Bilgola Beach, där var dom. Under studietiden såg jag aldrig några valar här men nu började vi direkt med ett stort -wow! Det bästa var att även mina barn var med denna gång, äntligen fick jag visa dom det här fantastiska landet.
Vi skulle ju ha gjort detta för tre år sedan men som så mycket annat vid den tiden så fick det pausas i väntan på att covid skulle försvinna. Det blev många stränder den förmiddagen. Min vän Deon som körde runt oss hade en ide´ om att det bästa sättet att klara tidsomställningen är att köra på så länge det går innan tröttheten tvingar en att sluta. Till slut gick vi ut på tippen på landtungan som bildas i slutet av northernbeaches, upp till fyren Barrenjoey med underbar utsikt över de dubbla stränderna nedanför. På nedvägen stötte vi på inspelningen av ännu ett avsnitt av evighetssåpan Home and away som lyckats väl i att ta fram några av Australiens största filmstjärnor.
Kanske var det en bättre början på resan att ta de första dygnen hos någon som löser utflykter, matställen och allt runtomkring, snarare än att kastas in i storstadens härliga myller direkt. Vi lyckades hålla ögonlocken öppna ända till en bit in på eftermiddagen då vi blev tvungna att gå till sängs.
Efter en morgonpromenad till Avalon Beach och en härlig lunch vid ännu en strand gav vi oss på eftermiddagen av nordväst från Avalon på slingriga vägar mot naturreservatet Ku-Ring-Gai Chase. Vi ställde bilen en bit in och gav oss ut på en vandringstur mot vattnet. Stigen var smal och vegetationen tätnade, sakta sluttade det nedåt. Deon hyschade åt oss en bit in, han brukade komma hit och visste att det fanns en möjlighet till lite djurmöten. Det tog inte lång stund innan det ett tiotal meter bort rörde sig bland snåren. En lite grå gestalt syntes bland grenarna. Barnen hade precis fått se sin första Wallaby.
Fyllda av energi efter mötet fortsatte vi neråt. Vi nådde stranden och där möttes vi av ett annat klassiskt australienskt djur – Kookaburran. Barnen fick en kort förevisning av dess säregna läte. På den motsatta sidan av stranden fanns sandsten både vid vattenlinjen och som en liten klippa som reste sig på fyra meter upp. Vid vattenytan hade det karvats ur genom åren till an massa små mini-pooler ibland fyllda med några stenar och en och annan krabba. På klippväggen visade sig det vackra mönster som jag tidigare sett vid kustvandringen utanför Bondi. Som en sten med ovala årsringar. Väldigt vackert.
På den tredje dagen var det så dags att byta sängplats och istället bo på hotell i centrum. Hur mycket jag än tyckte om naturen vi nyss varit i hade jag också längtat efter att få gå på stadens gator igen. Gå de vanliga rutterna jag gick under studietiden, och nu också få visa mina barn allt detta.
Föga förvånande var operahuset något som barnen tyckte var häftigt. Men även foodcourten vid Pitt st mall uppskattades och det var välbesökt av oss under de dagar vi bodde där.
Våra fötter värkte mer och mer dessa dagar, även om vi bodde nära Hyde park så gick vi nästan överallt. Upp och ner för Pitt st och George st, genom botaniska ner till operahuset, Darling Harbour. Vi var lyckosamma i det att dessa dagar verkade Sydney glömt bort vilken tid på året det var och gav oss 20 gradiga temperaturer i juni. Härligt då det innebar att när vi gick till, och runt, i Centennial Park kunde slänga oss ner i gräset och snoosa lite när vi blev trötta.
Jag blev glatt överraskad av att se en klunga med flyingfoxes i ett träd i parken. Jag hade läst att många dött under några riktigt varma perioder tidigare. Men jag var också glad att kunna lämna dom där för deras ljud orkar man inte med särskilt länge.
Precis som många andra turister tyckte även barnen att ibisfåglarna var häftiga. Dom är ju det tills man vant sig vid att de är överallt och rotar om kring i alla papperskorgar, svart-vit sopletare tror jag att jag och en gammal vän brukade kalla dom förr.
Ett av de första ställena jag gick till efter att vi klarat av några måsten var den asiatiska matbutiken ovanpå Haymarket. När jag första gången kom till detta land som backpacker var det där jag letade billig mat. Och det var där jag hittade mina, även till denna dag, favoritnudlar. En rätt stark sur soppa. Även om jag gillade den så gjorde den alltid att jag svettades och hostade av styrkan. Men den kostade ju ca tre kr vilket var ett backpackervänligt pris då.
Vi fann andra roliga och eventuellt inte så goda, eller i alla fall tilltalande, saker i dessa kvarter. Chips med gurksmak, bläckfiskbitar som såg väldigt likt ut godisar jag brukar ge till katten, en myriad med olika torkade frukter i olika smakvarianter.
Dagarna försvann så fort att jag först efteråt insåg att vi missade två stora saker Coogee to Bondi beach walk och Blue Mountains, men det kan dom få upptäcka själva när de är ute reser på egen hand om några år.
Nu var tiden i Sydney över och det var dags för roadtrip delen av resan, mer om det i nästa nummer.
För filmmaterial från denna och tidigare australienresor finns youtubekanalenhttps://www.youtube.com/@emtravel01
Australiska Nyzeeländska Vänskapsföreningen 