Med Indian Pacific från Perth mot Rodeo i Peterborough

Text & Foto: Madeleine Wykman

Klockan är tre på natten och det är  dags att lyfta från Dubai mot Perth på Australiens västkust. Hotellet är bokat en natt via booking.com, den svenska versionen, som av någon anledning verkar ha billigare hotellpriser än den australiska sidan. Värmen slår emot oss när vi äntrar flygplatsen. Kilar in på toan och byter till kjol och flip flops innan vi passerar säkerhet och passkontrollen. Äntligen framme, vårt hotellrum är både mysigt och nära centrum.


Stranden lockar och vi bokar ytterligare en nu dubbelt så dyr natt på vårt hotell. Förespråkar därför att boka via internet då det är oftast lägre ett pris. Dricker en kaffe på ett av alla caféer innan vi kollar shoppingen med både märkesaffärer och annat. Hittar “ett hål i väggen” dit många “kontorsnissar” samlats för en paus och får njuta av extra goda lunchmackor. Efter lunchen tar vi bussen till stranden där vit och mjuk sand breder ut sig så långt ögat når. Puben ovanför stranden erbjuder en “bucket of 5 coronas”. Ja, jag vet kanske ölets namn inte låter så lockande med tanke på vår pandemitid. Det här var dock före eländet. Så vi njöt av utsikten över havet och den kalla ölen som rann ner i strupen.

Plötsligt ljuder en signal, hajvarning. Lite spänning ska det ju vara. Men lugn det finns gott om badvakter och bra säkerhetstänk så det är fritt fram att bada när signalen tystnat. Efter en stund drar vi oss tillbaka till hotellet igen. Några dagar senare reser vi med Indian Pacific i tredagars tågresa motl Adelaide genom öknen med kvällsstopp i Kalgoorlie. Där firades min man av mig och några medpassagerare på stadens pub.


Ytterligare ett stopp i ökenhettan gjordes i “ghost town” Cook, Nullabor Plain med sina 2 invånare som försökte sälja gamla böcker och vykort till oss på stationen. Staden grundades 1917 när järnvägen drogs, stängdes 1997 men tågen stannar ännu för bränsle där. En och annan emu sprang förbi i det annars öde landskapet på vår resa mot Adelaide.

Även Adelaide bjöd på fint väder så det blev frukost i lugnet nere vid floden i stan innan “Trammen” tog oss till Glenelg. Gick in i omklädningsrummet vid stranden, där det som ofta i Australien, finns duschmöjligheter efter ett dopp i havet. Mums, nu smakade det bra med en paj, en latte och utsikt över havet på vårt favoritcafé. Ett avstressande ställe tack vare sitt läge ovanför stranden, en bit bort från hållplatsen och pubarna. Just det där med att kunna välja lugnt vågskvalp eller myllrande folkliv, shopping, matställen, pubar och hotell på samma plats är härligt med Adelaide.

Mysigt både dagtid och kvällstid. Det är likadant vid frukostdags som vi tycker är rofyllt nere vid floden, med sina svarta svanar, på gångavstånd från centrum. En och annan motionär löper förbi på promenadstråken där. Enkelt och trevligt och när vi tagit en middag på någon av pubarna så får vi nästan alltid en pratstund med någon. Inköp gjordes av ett par snygga boots på R M Williams Outlet shop, trots att min mans garderob innehåller flera av dem, innan vi bilade upp till Port Pirrie. Inne på en lokal pub spelade DJ Silverman låtar med allt från ABBA till nyare musik. Vi buggade loss på dansgolvet och faktiskt kom några lokala par och gjorde detsamma ihop med en blandad skara av unga och äldre. Till slut kom de fram till oss och frågade om vi ville vara med på en buggtävling helgen efter.

Tyvärr skulle vi resa vidare nästa dag till Barossa Valley för att prova vin. Efter att först hittat ett udda “tåg motell” fann vi ett litet mer inbjudande Motell och när vi skulle boka in oss på lite knackig engelska visade det sig att ägaren var från Göteborg. Fulla men bara av hans information om platsen och vinställen tog vi en sväng för att kolla hans fakta. Frukost intogs på ett café för vi ville se mer och styrde mot Flinders Range. Valde A32 mot Peterborough för vi hade googlat på rodeo som fanns där. Vägen ringlade sig mellan kullarna, lite likt fjällvärlden hemma, fast utan snö. Letade oss fram till nästan enda stället att bo på i den lite cowboyliknande, ödsliga orten.

Den hade säkert varit mer livlig förr med egen teater och gammaldags lantliga affärer. Vi som bor på lantgård log åt den gamla Alfa Laval separatorn i skyltfönstret. Men förutom puben var det mesta stängt på helgen. Nästa dag anlände en karavan av rodeo folk och stan invaderades av publik. Kvällens rodeo var verkligen en rolig upplevelse med härliga dialekter och grillat i “Aussie tappning” dvs två toast med en köttbit emellan, glass med jordgubbar, udda souvenirer för rodeo fans, hästartiklar, rodeo kläder, jeans, boots och cowboyhattar. De lokala grabbarna kom i sina jeepar med stötbågar framtill för kängurujakt.

Somnade trötta och lyckliga på vårt rum innan en ny dag tog vid. Av nyfikenhet passerade vi orten Clare, via väg B80, där en australiensiska vi känner har vuxit upp. Turligt nog fick vi se en emuflock fjädra sig för varandra och springa omkring på ett fält där. Just denna variation av naturupplevelser är en del av det vi gillar med Australien. När vi passerar en mindre väg med vägarbeten dök det upp en liten bil framför oss som plötsligt bromsade in så gruset yrde. Över oss kom en stor känguru flygande som en projektil ner i diket på andra vägbanan. Den lilla bilen blev stående vid sidan av vägen där några vägarbetare jobbade.

Överraskade av händelsen passerade vi den stillastående bilen när vi såg några av dem gå fram till bilen. Chockade av vad som kunde hänt om kängurun landat på vår motorhuv åkte vi tillbaka till Adelaide. Men det är en annan historia.