Whatipu – en strand för alla årstider


Whatipu – en strand för alla årstider

Det är mest Nya Zeelands södra ö som förknippas med vilda landskap, klippor och förrädiska höga vågor. Men det finns en plats som jag tror få känner till och det är Whatipu, en dryg timmas bilresa från Auckland city. Det här är platsen om du letar efter ensamhet och storslagen natur med en känsla av vildmark inte långt från Nya Zeelands miljonstad Auckland. Utan tvekan är det här en av de mest speciella platserna här på Nya Zeelands Nordö. Stranden är belägen 45 km från stadens centrum, och ligger på den sydligaste spetsen av Waitakere Ranges. Kusten är känt för sin fantastiska natur och sina svarta sandstränder.
Vi tar oss hit från Auckland via Titirangi. Vi färdas på små slingriga vägar genom den täta regnskogen och kommer snart fram till Huia och sedan vidare till Little Huia. Här färdas vi längs havet, alldeles intill vattnet för att snart komma upp över bergen igen. Vi möter knappt några andra bilar och man slås av att vara helt ensamma på jorden. Waitakere Ranges Regional Park omfattar mer än 16 000 hektar regnskog och kustområden. Förutom de vackra stränderna bjuds det på hisnande vyer, spektakulära klippformationer, bäckar, vattenfall och gårdar med utsikt över den vilda västkusten. Via den slingrande sista biten kommer vi fram till vägens ände och till Whatipu Lodge och parkerar bilen. Whatipu Lodge, sägs föresten vara hemsökt av spöken, både av ”The pink lady” och sjömän vars fartyg förlist på denna förrädiska kuststräcka. Den svarta stranden är enorm både vad avser bredd och längd och vetter ut mot Tasmanska havet. Whatipu har varit en naturlig boplats för människor under hundratals år på grund av sina rika naturtillgångar och sitt strategiska läge. Från början var platsen bebodd av maorier vilka har utkämpat flera stamkrig här. Mellan 1866 och 1886 fanns här sågverk och en timmerkvarn. Härifrån kan man också promenera till Karekarestranden, där filmen Pianot, spelades in och till den gudabenådat vackra Pihastranden. Att bada är inte att rekommendera och stora skyltar varnar för bad eftersom det finns farliga strömmar här. Andra alternativ finns det gott om och i området finns flera vandringsleder, både till grottor, utsiktsplatser och vattenfall. Att upptäcka den här stranden är tillräckligt nog för oss den här söndagsförmiddagen och är man intresserad av fåglar är det en perfekt plats. Väl ute på den öppna stranden ser vi havet, långt ut då det är lågvatten. Enorma vågor bryter i fjärran och jag kan förstå varför detta område var så farligt för sjöfarten under kolonialtiden. Enligt maorielegenden är den här kusten en del av den andliga vägen, där själarna sedan tar sig vidare mot Cape Reinga.
Stranden är så gott som öde sånär som på några sportfiskare som håller till på klipporna vid fyren. Det var svårt att tro att allt att vi befinner oss bara en timma från en livlig storstad. Det känns snarare som vara ljusår bort. På den järnrika svarta sanden ligger fullt av snäckskal som har spolats upp från havet. Vi hittar också små vita skelettbitar från den numera sällsynta bläckfisken spirula som lever på över tusen meters djup. Vi tar oss ut mot grottorna och vandrar sedan bort mot fyren. Det är viktigt att hålla koll på tidvattnet för det är säkerligen inget vidare lustigt att bli fast och behöva spendera natten ute vid fyren. Området är storslaget och vackert men det är ingen plats jag skulle vilja bli kvarglömd på efter mörkrets inbrott. När vi kommer ut på klipporna och på andra sidan av berget möts vi av en säl som ligger och vilar sig på en klippa. Den kikar lite förvånat på oss men låter oss stå där och betrakta den länge och väl. Det är inte ovanligt att träffa på sälar här men vanligtvis på ett betydligt större avstånd så vi har tur. Det händer också tråkigt nog, att valar strandar på den här stranden men tack och lov har det inte hänt på några år nu.
Det är så enkelt att man som ”Aucklander” glömmer bort dessa natursköna platser som finns precis utanför dörren. Hit kommer jag att återvända många gånger – och det oavsett väderlek och årstid. Nästa gång jag får besök från Sverige ska jag visa dem Whatipu, ett av mina många smultronställen här i det vackra Aotearoa.

Ta sig hit
*Whatipu är 42km (ett 1 timmes bilfärd) från centrala Auckland. Åk västerut till Titirangi och följ sedan Huia Rd.
Ställen att stanna:
* Huia, gör ett stopp vid strandens butik och café som säljer gott kaffe samt allt från fish and chips till Muzza s pajer. 1194 Huia Rd, Cornwallis.
* Besök Huia Museum i Karamatura Valley som är öppet helger från 13:30 till 04:30 och efter överenskommelse. Inträde genom gåva.
* The Art Post Studio välkomnar besökare med en gigantisk vykort över sin dörr. Det är en hyllning till den tidigare Parau Post Office, som inhemska Nicky Hartley och en grupp lokala konstnärer har förvandlat till en öppen ateljé. Stopp för en kopp te och titta på lokala konstverk. 624 Huia Rd.

Text och bild: Åsa Löfvendahl

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: