Den stora Australienmanualen

The Accidental Migrants
Efter snart 30 resor mellan Sverige och Australien har jag fortfarande en märklig känsla när jag fyller i blanketten i gränskontrollen på Sydneys flygplats. Jag kryssar i rutan för ”resident returning to Australia” och skriver ”Sweden” i fältet ”country where you spent most time abroad”. Är detta verkligen jag? Hur hände detta? Mitt pass bevisar att jag är australier, men när kommer detta faktum att smälta in i min självbild och jag verkligen börja identifiera mig själv som ”Aussie”? Var är hemma, och hur kan
jag både känna hemlängtan till Sydney och samtidigt känna att en stor del av mig alltid kommer att förbli svensk och att jag bara är i Sydney på ett tidsbegränsat besök, när jag står där på uteserveringen vid operahuset? En sommarkväll härom året stod jag tillsammans med några andra utlandssvenskar och drack öl på Opera Bar vid Circular Quay i Sydney. Precis bredvid operahuset ligger en fantastiskt trevlig bar och uteservering med utsikt över hamnen och Sydneys skyline, där turister blandas med kostymer från kontoren i city. Om jag minns rätt var det hela ett afterwork- event arrangerat av svensk-australiska handelskammaren, och som ofta förr frågade någon hur det kom sig att de andra flyttat till Australien.

Det som slog mig då var att jag (och säkert många i samma situation) inte alls känner att jag ”flyttat” till i Australien trots att det utifrån säkert kan se ut som att jag emigrerat för gott. På min hallbyrå i min lägenhet i Surry Hills i centrala Sydney ligger hyres-, el- och gasräkningar som i vilket hem som helst, och i min plånbok finns bara australiska bank- och körkort. I Sverige å andra sidan består min bostad av några lådor med kläder och ett gästrum i mina föräldrars källare i Kungsbacka, och de enda räkningar som kommer dit är från min gamla studieskuld hos CSN. Sedan förra året reser jag på ett australiskt pass, och när jag för några månader sedan kom till Sverige på långsemester fick jag varken öppna nytt mobiltelefonabonnemang eller skaffa ett svenskt VISA-kort då jag var utskriven ur folkbokföringen och man inte kunde göra en kreditupplysning på mig. Men trots allt detta praktiska är min självbild att mitt liv i Australien bara är ett kort utlandskapitel och att jag, drygt sex år efter att
jag började jobba i Sydney bara planerar att bo utomlands ”ett litet tag till, och sedan får vi se vad som händer”. Är det så att jag och många andra utlandssvenskar är ”accidental migrants” – emigranter på grund av en slump istället för en plan och medvetna långsiktiga beslut?

För 50 till 100 år sedan var det ett gigantiskt projekt att emigrera; en biljett till andra sidan jorden kostade en förmögenhet och när man väl packat väskorna och rest till Sydney var det osannolikt att man någonsin skulle återvände till Sverige. Numera är en returbiljett mellan Sydney och Göteborg så billig att det för de flesta snarare är tillgängligheten på tid än pengar som bestämmer huruvida man åker till släkten i Sverige över jul eller midsommar. För mig började mitt liv i Australien när jag under min Chalmerstid förlade ett par terminers utlandsstudier vid Queensland University of Technology i Brisbane. Många andra Australien-svenskar kom också till landet som studenter, backpackers eller kanske på en tjänsteresa som var tänkt att bara vara några månader. Förr var det ett stort beslut i livet att bo i Australien, men nu går det för många av bara farten som en följd av utlandsstudier, en tjänsteresa, ett par långsemestrar och utlandsjobb. Många av oss där på Opera Bar hade upptäckt att vi utan att konkret ha
tagit något beslut att flytta lite grann snubblat in i ett liv utomlands och kommit på oss själva med att vara utlandssvenskar i Australien när vi tittat i kalendern och insett att vi inte satt en fot i Sverige på över två år.

Vilse i visumdjungeln
Min väg till Sydney är ganska krokig och började 1999 med mitt år i Brisbane som student och backpacker. Väl tillbaka i Sverige drömde jag i flera år om att komma tillbaka till Australien, men utan att riktigt ta itu med saken. Istället blev det slumpen i form av en utlandspostering som gjorde att jag kom till Sydney igen. Om jag vetat då hur mycket stress jag skulle komma att uppleva kring visum och att starta ett liv i Australien, så vet jag inte om jag hade orkat ta chansen att åka tillbaka. Efter Chalmers hade jag under några år jobbat som IT-konsult i flygbranschen för ett dotterbolag till Boeing, och efter några års jobb i Sverige och London blev jag 2005 ansvarig för ett projekt i Sydney med Qantas som kund. De följande åren fylldes med många och långa tjänsteresor till Australien och Singapore, och för att jag fritt skulle kunna resa till och jobba i Sydney ansökte man genom Boeings australiska kontor om ett tidsbegränsat arbetsvisum för mig. Som ni läsare säkert vet får vi svenskar åka på tjänsteresor till Australien i upp till tre månader på besöksvisum. Men för att jag skulle kunna arbeta längre än tre månader så ordnade arbetsgivaren ett 457-visum för mig, vilket gav mig rätt att under fyra års tid jobba i Australien. 457-visumet är ett av de vanligare tidsbegränsade visumen bland svenskar i Australien, och med ett arbetserbjudande från ett lokalt företag som kan agera sponsor går det relativt snabbt att få.

Efter ett par år hos Qantas sade jag upp mig från Boeing, och trötta på det myckna resandet hade jag och min dåvarande flickvän bestämt oss för att prova på att bo i Australien i ett par år. Tyvärr innebar dock min uppsägning från Boeing att jag också förlorade mitt 457-visum, så vi var nu tvungna att hitta ett nytt visum för att lagligt kunna bo i Sydney. Lösningen blev att min flickvän började studera på University of Sydney, och genom hennes studentvisum kunde vi båda bo i landet en termin. Som medföljande på hennes studentvisum fick jag dock bara arbeta deltid, och för en IT-konsult som inte kan arbeta mer än 20 timmar i veckan fanns inte många jobberbjudanden. På väg att bli något uppgiven blev jag återigen räddad av slumpen, den här gången i form av en före detta kollega från Qantas som hört att jag på egen hand flyttat till Sydney. Min vän Richard rekommenderade mig att söka ett jobb hos hans nya arbetsgivare, ett av Australiens större IT-konsultbolag, och måste ha lagt in ett gott ord för mig för inom några månader stod jag med ett påskrivet kontrakt och ett nytt 457-visum. Detta nya visum gav oss fyra år i landet, och vi kunde nu ordna både lägenhet och göra planer för att stanna bortom terminens slut i Sydney. Även om jag med fast jobb och ett tidsbegränsat arbetsvisum kunde pusta ut något var jag fortfarande olustig över vår situation. Det var nu 2009 och finanskrisen rasade som värst, och jag oroade mig för att bli
uppsagd. Även om min arbetsgivare var nöjd med mig så visste jag att om jag blev av med jobbet skulle jag och min flickvän bara ha fyra veckor på oss innan vårt visum löpte ut och vi skulle vara tvungna att ha lämnat landet. Jag tyckte inte om att inte vara fri att stanna i Australien, så jag började se mig om efter olika sätt att konvertera mitt visum till ett permanent uppehållstillstånd. Det var i samband med detta som jag upptäckte att Australien har en särskild visumklass som låter australiska arbetsgivare nominera en av sina utländska anställda för permanent uppehållstillstånd. Efter lite mild övertalning gick mitt företags HR-avdelning med på att sponsra mig för ett av dessa ENS-visum (kort för Employer Nominated Scheme), men på ett villkor; att jag betalade alla deras kostnader (drygt 25 000 kronor) själv. 25 tusen för att fritt kunna bo i Australien? Lätt beslut, tänkte jag och några månader senare flög vi till konsulatet i Auckland, fick två fina visum inklistrade i våra svenska pass och återvände som permanent residents.

Från permanent uppehållstillstånd till medborgarskap
Ett permanent uppehållstillstånd (känt som ”PR”) ger rätt att fritt jobba och stanna i Australien resten av livet om man vill, men har en del begränsningar. Man får exempelvis inte rösta i australiska val och kan under vissa villkor förlora visumet. Det är nämligen så att ett permanent uppehållstillstånd, trots namnet, bara är giltigt fem år åt gången, och måste förnyas med hjälp av ett RRV (Resident Return Visa) om man efter 5-årsperioden vill kunna resa ut ur landet. Om man då upptäcker att man tillbringat flera år utomlands så kan man välja att avslå ansökan om ett RRV med argumentet att man inte längre bor i Australien. Även med PR var jag alltså fortfarande inte helt fri att dela min tid mellan Sverige och
Australien som jag själv ville. För att bli helt fri från visumbegränsningar och också visa att jag ville se Australien som ett andra hemland blev mitt nästa steg att ansöka om ett australiskt medborgarskap.
Sedan Sverige 2001 ändrade sina lagar accepterar båda länderna numera dubbelt medborgarskap och för att få ett australiskt pass är processen rätt enkel när man väl har ett permanent uppehållstillstånd. För att få ansöka om medborgarskap ska du ha bott i Australien i åtminstone fyra år, varav minst 1 med PR och endast med kortare resor ut ur landet under dessa år. Så när tiden väl var inne kunde jag skriva mitt citizenship
test (ett flervalstest med frågor för att kontrollera att nya medborgare har god kännedom om sitt nya land). I september 2011 svor jag sedan en trohetsed (citizenship pledge) till Australien och blev välkomnad som ny medborgare på en medborgarskapsceremoni i Sydneys Town Hall. Tolv år efter att jag först kom till landet var jag nu en Aussie, och väldigt glad över att inte mer behöva oroa mig för visumbekymmer och inte längre vara en utlänning på besök. Men det hade varit en resa med många stressiga sista-minuten-lösningar, och mer tack vare slumpen än en genomtänkt plan.

Bokprojektet Stora Australienmanualen
De senaste åren har jag varit ganska aktiv i den svenska gemenskapen i Sydney. Under 2010-2011 var jag ordförande för det svenska samarbetsrådet i Sydney, Swedish Council of NSW, och 2010-2012 var jag ordförande i kyrkorådet för Svenska Kyrkan i Sydney. Under denna tid har jag märkt att det är ungefär samma frågor som ställs av nyanlända på de flesta svensk-australiska träffar och forum: Hur gör jag för att stanna kvar längre? Hur gör jag för att hitta jobb? Vart ska jag vända mig för att få tillbaka på skatten? Var kan jag hitta någonstans att bo? Hur fungerar det med skolor och barnomsorg? Var kan jag ordna ett australiskt körkort? Över våfflor och kaffe på Café Svensson (kyrkans café i Sydney) har jag träffat hundratals backpackers, studenter och nyinflyttade som alla undrat hur man sätter upp sin nya vardag i Sydney, eller hur de kan göra för att stanna kvar längre i landet. I den miljön var det inte svårt att få idén att svenska Australienvänner kanske skulle ha nytta av en bok som går igenom de viktigaste administrativa och praktiska tipsen för någon som emigrerar eller åker på långresa ”down under” – jag hade själv gjort ordentligt med missar och erfarenheter att dela med mig av. Efter två års arbete på kvällar och helger gav jag i april 2012 ut min bok på eget förlag som e-bok, och senare i år kommer boken också att kunna köpas i tryck i den svenska bokhandeln. I skrivande stund är jag i Sverige och jobbar bland annat med att ordna tryckning och distribution av första upplagan, men boken finns redan nu
att ladda ned som e-bok från min sajt australienmanualen.se. Jag har valt att kalla min bok ”Stora Australienmanualen: Allt om visum, biljetter, boende och jobb för resenärer och emigranter till Australien” och det är min förhoppning att med den kunna hjälpa läsare att hantera de vanligaste utmaningarna som svenskaustralier ofta möter eller oroar sig för, och att få resenärer att sova lugnt i vetskapen om att man tagit hand om det viktigaste. Jag önskar att ingen behöver genomlida en flytt till Australien som min egen; full av stress, misstag och dyra sistaminuten-lösningar som jag nu i efterhand ser att jag hade kunnat undvika om jag till exempel hade haft bättre koll på hur visumsystemet fungerade
eller vart jag skulle vända mig för att lösa olika vardagsproblem. Om du är intresserad av boken är du varmt välkommen att besöka min sajt australienmanualen.se. Därifrån kan du också ta dig till min
blogg för svenska Australien-vänner, SwedesInAustralia.com, och om du vill kan du också prenumerera på mitt månatliga nyhetsbrev för svenskar i Australien

Stora Australienmanualen
Titel: Stora Australienmanualen: Allt om visum, biljetter, boende och jobb för resenärer och emigranter till Australien
Antal sidor: 228.
Författare: Anders Liljeqvist
Hemsida: http://www.australienmanualen.se
Anders blogg: http://www.swedesinaustralia.com
Ny medlemsförmån för medlemmar i vänskapsföreningen! Medlemmar som köper Stora Australienmanualen
från http://www.australienmanualen.se och knappar in rabattkoden ”AUSNZFS” får 50:- rabatt på priset (ordinarie pris 249:-).

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: