Med helikopter i Mt Aspiring NZ

Med helikopter i Mt Aspiring NZ
Text och foto Åke Johansson

Då vi på hösten 2006 gjorde en jordenruntresa var vi ett par veckor på Nya Zeeland där vi bilade runt både på nord- och sydön under vinjetten ”New Zealand Splendour”, ett paket med hyrbilar, körprogram och boende som vi beställt genom vår resebyrå My Planet.
Då vi var i Fox Glacier på Sydön och såg de vitklädda och höga topparna av Mount Cook med högsta topp 3754 m väcktes vår håg för en helikoptertur och vi bokade en sådan till nästkommande dag. Tyvärr blev vädret sämre, blåsigt och mulet, varför turen blev inställd.
Vårt nästa stopp på vår bilfärd söderut var Wanaka som låg väldigt vackert vid Lake Wanaka och med Mount Aspiring Nationalpark bara någon mil bort där de höga topparna lyste i vitt och blått. Högsta toppen där är 3027 m. På vårt hotell fick vi tips om en gård där man kunde boka in sig till en helikoptertur. Sagt och gjort, vi ringde och bokade oss för nästa dags förmiddag.

Underbar dag, vindstilla och solsken då vi körde ut till gården. Där hade de två helikoptrar, en större för kanske sex passagerare och en betydligt mindre. Utöver oss var där några personer med skidutrustning som tydligen också skulle upp. Deras skidor och ryggsäckar stuvades i den större helikoptern. Så klättrade de ombord och vi trodde att vi också skulle med gänget men det skulle vi inte. Så lyfte helikoptern och vi stod där och vinkade.
Efter en stund kom en ung dam ut från huset och fram till oss och bad oss följa med till den lilla helikoptern. Så fick vi kliva ombord och hon gick runt och fixade och kollade. Sedan kom hon in, startade maskinen och plötsligt var vi på väg. Vi var mäkta förvånade men också imponerade av denna unga och späda helikopterförare. Alla av oss hade hjälmar med inbyggd radio så att vi kunde kommunicera med varandra trots det höga motor- och rotorljudet. Jag satt bredvid ”flickan” och min fru Gunvor satt bakom oss.

Det var mycket spännande och hissnande att åka i en så liten helikopter som svängde och guppade i sin framfart. Först följde vi Matukituki River innan vi började klättra uppför bergen. Pulsen steg ju högre vi kom och då raviner och bergsklippor blev djupare och djupare. ”Var har du lärt dig flyga” frågade jag. ”Det är pappa som har lärt mig” svarade hon. Så var det med den väsentligheten.
Så frågade hon om vi ville landa i snön och det ville vi ju och då letade hon ut en lite jämnare plats där vi gick ned, kastade lie snöboll och tog kort. Så vidare uppåt och då flög vi mycket nära (tyckte vi) toppar och glaciärer. Vi kände oss väldigt små och stirrade ängsligt på vår unga förare som hade våra liv i sina händer. Men hon bara log och såg ut att verkligen trivas.

Något som också var väldigt intressant var när hon flög ned i en vattensamling vid bergets fot där en av flodens ursprungskällor bildades. I vattnet flöt stora isstycken som under sin väg ner i dalen smälte till turkosfärgat vatten som ringlade som ormar genom landskapet.
Efter 50 minuter var vårt helikopteräventyr slut. Vi var också ganska slut efter detta gastkramande men superintressanta äventyr. Som avslutning var vi inne i huset och fick träffa hennes mamma som bjöd på kaffe. Så fick vi en karta där det var inritat hur vår tur i Mt Aspiring hade varit.