På safari i västra Australien

P1010468

På safari i västra Australien

Ett nedslag från en 10-dagars safari från Broome till Perth

Text & Foto: Tomas Lundin

Kvart över sex på morgonen kommer vår Truck Bus och hämtar oss utanför hotellet i Broome. Den ser ut som en vanlig buss, förutom fronten, men har både starkare motor och fyrhjulsdrift. Det känns lite pirrigt. Snart skall vi träffa våra medresenärer som vi skall tillbringa tio dagar tillsammans med i vått och torrt. Vi vet att vår chaufför också är vår kock och vår guide och att vi förväntas hjälpa till med all matlagning och disk under resan. Vårt boende kommer att vara enkelt, en del nätter i tält, andra på vandrarhem.

Det visar sig att vi bara blir åtta passagerare i åldern 20 till 75 år. Trots åldersskillnaden svetsas vi samman till ett bra gäng, och visst kändes det lite tomt när våra vägar skiljdes efter tio mycket innehållsrika dagar tillsammans.

På väg ut i ödsligheten
Skulle någon, innan vi gav oss iväg, ha berättat att vi på vår första dagsetapp bara skulle ha en uppförsbacke och två kurvor framför oss skulle vi ha trott att vi hade hört fel. Sträckan Broome – Port Hedland är över 60 mil lång och är i princip en enda lång raksträcka. På båda sidor av vägen sträcker sig, så långt ögat kan nå, ett mycket vid¬sträckt och ödsligt bush-landskap. Jag har aldrig någon¬sin upplevt ödslig¬heten så påtaglig.

Vi kommer under vår resa att förflytta oss från Broome till Perth med det första uppehållet på en camp strax norr om Port Hedland. Därefter följer några dagar i Karijini National Park innan vi fortsätter mot Ningaloo Reef, Coral Bay och Shark Bay. Från Shark Bay tar vi oss sedan söderut mot Kalbarri och Cervantes innan vi slutligen når Perth. Jag har valt att göra ett litet nedslag i Turqouise Bay

Farliga strömmar i Turqouise Bay
Den femte dagen på vår resa ska vi ut till den norra delen av Ningaloo Reef och den under-bara lagunen Turqouise Bay för att snorkla. För mig personligen är den här delen av resan det som har jag sett fram emot allra mest. Eftersom jag förmodligen har varit fisk i ett tidigare liv kommer jag säkert att känna mig som hemma bland mina avlägsna släktingar.

P1010454

Vi kommer till ett fantastiskt vackert kustslättlandskap med otaliga sanddyner, laguner, vikar och vita stränder. Sanden ser ut och känns som puder mellan tårna. Den är näs¬tan glödhet. Vi är som barn på nytt och vi vet inte hur fort vi skall få på oss vår utrustning och glida ut i det turkos¬färgade varma vattnet för att göra vår första tur på revet. Vår guide vet förstås vad det hela handlar om och varnar oss för de risker som finns med att ge sig ut i främmande vatten, olikt det vi är vana vid. Jag tror att vi alla är medvetna om tidvattnet och att det på vissa ställen uppstår särskilt starka utgående strömmar, så kallade ”rips” eller undervat¬tenss¬tröm¬mar. Vad jag inte är medveten om är att de är så starka!

Jag simmar ut ett trettiotal meter från stranden, halvvägs till revets mitt och har full uppmärk¬samhet på den underbara undervattensvärld som finns under oss. Jag känner att det emellanåt drar lite i armar och ben, men lyckan över att ligga och snorkla i ett av världens vackraste och artrikaste korallhav är fantastisk. Allt det som fram till idag har varit en dröm, har nu blivit verklighet. Allt det jag ser och känner tar överhand och jag är, trots alla varningar, inte medveten om hur långt jag har drivit iväg.

Plötsligt känner jag hur strömmarna blir starkare och starkare och att det, hur jag än försöker, tar stopp när jag tar simtag efter simtag. Med alla krafter i ben och fötter försöker jag paddla mig ur havets grepp. Då, just då, kommer jag ihåg vad vår guide hade inpräntat i oss om vi skulle få problem: ”Whatever you do, turn around on your back, move your feet as much as you can and practise backstroke!” Efter en stund kände jag att jag hade läget under kontroll och att jag kunde ta mig tillbaka till lugnare vatten. Jag var helt utmattad.

Känslan över att jag inte hade haft en chans om jag hade varit ännu längre ut och strömmen hade tagit tag i mig ordentligt kunde jag inte ta in just då, men några timmar senare kom en känsla av obehag och till och med skräck över hur det kunde ha slutat.

Jag vill absolut inte överdriva det som hände, men det är viktigt att ha respekt för havets krafter och att lyssna på dem som har varit med förut. Hade jag drivit ytterligare några tiotal meter och kommit nära en mindre klippudde, hade jag helt säkert hamnat i en ännu starkare undervat¬tens¬ström, i den beryktade ”rippen.” Vad du än gör,”Don´t be rash!” Var inte övermodig! Jag borde förstås ha kommit ihåg vad vår guide hade sagt till oss innan vi gav oss iväg ut. Vi är snart ute igen, men den här gången lite närmare stranden och med full kontroll över var vi är någonstans. Det gäller att hela tiden veta var vi har land någonstans.

Det blev en ändå en fantas¬tisk förmiddag! 27 grader i vattnet och drygt 30 grader i luften. Trots att vi låg ganska länge i vattnet såg vi inga andra djur eller fiskar än de som vi stirrade på genom cyklopet. Det vi såg var ändå tillräckligt för att stilla nyfikenheten och att väcka intresset för ytterligare en dag på revet. I Coral Bay skulle vi åka båt och snorkla lite längre ut, men i lugnare vatten.

P1010460

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: