Möten med regnskogens och barriärrevets djurliv

Text och foto: Birgitta Eriksson

Att Australien har ett unikt djurliv vet vi och kan kanske ses i djurparker runt om i världen. Men att få uppleva djurlivet ute i naturen ger minnen man gärna tänker tillbaka på. När vi reste till Australien och Nya Zeeland 2017 hade vi lagt upp en rutt som skulle täcka in de delar vi inte besökt tidigare. I Australiens blev det den nordöstra delen med bland annat regnskog och Lady Elliott Island i Stora Barriärrevet. Vi ville bland annat uppleva regnskogen och flög därför från Hongkong till Cairns och vidare med buss till hamnstaden Port Douglas. En mycket charmig stad. En av dagarna deltog vi i en organiserad tur till Mossman som både gav oss en vandring i regnskogen och i havet. I regnskogen såg vi bland annat stora blåvingade fjärilar (Blå kejsaren), draködlor, kalkoner, mängder av slingande växter och 2000-åriga träd. I det långgrunda och ljumma havet fick vi med hjälp av spjut försöka fånga krabbor och fisk. Inte helt lätt. En liten fångst blev det dock som sedan tillagades och avnjöts tillsammans med nybakat bröd innan det var dags att vända tillbaka till Port Douglas.

Hidden Valley väl värt besväret

Efter några dagar i Port Douglas tog vi bussen till Cairns och hyrde bil för fortsatt färd söderut längs A1-an. Med en förprogrammerad Tom-Tom i mobilen som ”färdledare” tog vi sikte på nästa övernattningsställe i Hidden Valley. Vi såg många sockerodlingar, en del banan- och mangoodlingar samt några levande och några döda kängurur. Framåt sen eftermiddag ledde en något förvirrad Tom-Tom oss upp på en minst sagt slingrande brant väg, ett stycke lite rakare asfalterad väg och slutligen en grusväg med ”fordar” fram till Hidden Valley, som verkligen gjorde skäl för namnet där det låg långt från annan bebyggelse och väl dolt bland eucalyptusträd och snår. De 32 milen dit från Cairns var värt besväret. Tyvärr hade vi bara en övernattning där, men hann ändå uppleva en del av den omgivande naturen och det rika fågellivet innan vi körde samma väg tillbaka till A1. Det blev krypkörning den branta och kurviga vägen ner i hällande regn. Där kom min mans vana från bilkörning på Madeira väl till pass.

Näbbdjur, grodor och blodiglar

Nästa stopp gjorde vi i Broken river på Broken river resort/retreat, drygt 40 mil längre söderut i regnskogen. Även här var vi nästan ensamma gäster och kände oss väldigt välkomna, och även underhållna – i matsalen kunde vi njuta av fåglar som matades utanför fönstret, både färggranna papegojor och ”skrattande” kookaburra. Den andra natten vaknade vi av en minst sagt högljudd ”rockkonsert”. Det var kärlekskranka grodor som höll igång en stor del av natten.

Under våra dagar i Broken river gjorde vi förstås vandringsturer i regnskogens härliga grönska. Förutom den otroliga växtligheten och fågellivet träffade vi på blodiglar och två forskare. Blodiglarna fastnade snabbt på kläder och händer, särskilt nära den forsande floden. Forskarna samlade in blad och andra växtdelar i syfte att försöka se om deras DNA påverkades av klimatförändringar.

Väl tillbaka efter turen i regnskogen upptäckte jag att en blodigel tagit sig in under mitt byxben och börjat suga blod. Fy och usch. Men det var lätt att med hjälp av saltet vi fått av receptionspersonalen få den att släppa taget. Jag var inte den första som fått närkontakt med de blodsugande iglarna.

Broken river är också känt för sina näbbdjur. Vi spanade efter dem längs floden i regnskogen, men såg mest fåglar och sköldpaddor. Bättre tur hade vi framåt kvällen när vi gick till en särskild utsiktsplats. En hel del näbbdjur kom upp till ytan och visade sin märkliga blandning av anka (näbben), bäver (svansen) och utter (kropp och päls). Dessutom lägger de ägg. Minst sagt häftigt.

Via Hervey Bay till Lady Elliots djurliv

Efter ytterligare många mil och två övernattningar via Capricorn Cave och Hervey Bay var det dags för flygturen till Lady Elliot Island för ett par dagars öliv. Flygturen i det lilla propellerplanet via Bundaberg var en fin upplevelse i sig. Vi hade alldeles klart väder och kunde njuta av grönskande fält på fastlandet, blått hav och till sist den sandiga ön under oss. Själva vistelsen på ön är förstås något vi gärna drömmer tillbaka till inte minst i coronatider. Ön är häckningsplats för mängder med fåglar och i korallreven lever spännande fiskar och andra varelser. Uppe på stränderna stöter man på skyltar med texten ”Don´t step here!!! My kids are sleeping…” Många fina upplevelser fick vi under dagarna på Lady Elliot, men den allra bästa var nog den natt vi tog en promenad längs stranden i månskenet och fick se en sköldpaddas otroliga arbete – allt ifrån äggläggning till övertäckning av äggen med sand och vandringen ner till havet igen. Vilken enorm kraftansträngning det måste vara. Det hela skedde i månens sken och var inte över förrän solen började gå upp. Vi har sett en liten del av detta ”skådespel” tidigare på Heron Island, men detta är ett minne som jag ofta drömmer tillbaka till.