Text: Tina Bergqvist Photo by Finn on Unsplash

En andra våg i Adelaide

Något det här året lärt oss, med pandemin som fortfarande är högst närvarande, är att restriktioner och livet förändras snabbt. Här i Australien kan det förändras så snabbt som från en dag till en annan, och det gäller att kunna vara flexibel och anpassningsbar när det nya normala ändras än en gång.

Oro inför lockdown i South Australia

Eftermiddagen onsdagen den 18 november: Jag och min sambo skulle iväg och veckohandla, som vi vanligtvis gör varje onsdag, när jag råkade se ett nyhetsklipp på Facebook. Efter att ha haft en fortsatt låg smittspridning av Covid-19 i South Australia hade viruset började det oväntat spridas fort igen. Någon vecka tidigare hade ett utrikes plan landat, och en man från Storbritannien diagnostiserades därefter med covid-19. Han smittade flera andra på planet, men eftersom det är obligatoriskt att självisolera sig i karantän på specifika hotell här så var de smittade redan isolerade, och därmed ansågs smittan vara under kontroll.

Sedan hade en av de anställda på hotellet blivit smittad, och smittat andra när han köpte mat på en pizzeria. Genast satte smittspårare igång att kartlägga vilka han varit i kontakt med, eftersom ett stort kluster på 25 personer fått covid-19, som inte var direkt kopplade till de på hotellet. Det togs på stort allvar eftersom denna andra våg verkade visa på att viruset var ännu mer smittsamt än tidigare.

Det blev plötsligt bestämt att vi skulle gå in i en andra lockdown redan dagen efter, på torsdagen. Denna gång skulle det bli striktare än den i fas tre som vi var i under mars – maj tidigare i år och den skulle vara i minst sex dagar framöver.

Först fick jag ärligt talat lite panik. Melbournes lockdown har nyligen lyfts och de kan äntligen återgå till något sånär nytt normalt liv, och jag blev orolig att vi kanske skulle gå samma väg som dem – att ha en lång, heltäckande nedstängning med utegångsförbud under många månader framöver. Vi fick veta att den plats vi var på vid midnatt mellan onsdagen och torsdagen var den platsen vi skulle få tillbringa de kommande sex dagarna i den påtvingade karantänen. Jag chattade med en ny vän som bor i Melbourne som berättade att hon mått så dåligt under den här tiden och att de fortfarande måste använda ansiktsmask nu när de väl får gå ut, och att hon hoppades att det snabbt skulle vara över för vår del så att vi inte hamnar där de varit.

Med vår tidigare lockdown ganska färskt i minnet insåg jag att det säkert skulle bli nästintill hamstrande av livsmedel och toapapper igen. Våra planer på att göra en vanlig veckohandling gick sådär. I första butiken var det lång kö för att ens komma in, och en ”covid marshal” (som ser till att man följer de sociala distanserings-restriktionerna) stod utanför och släppte in en person i taget när en annan gick ut. När jag äntligen kom in insåg jag att det skulle ta säkert en halvtimme bara att vänta i den långa kassakön, så jag gick ut igen. Allt toapapper var redan borta (tur nog hade vi faktiskt så vi klarade oss på den fronten). Vi åkte vidare till nästa affär. Samma sak där – insläpp endast när någon annan gick ut ur affären, och en kö som slingrade sig lång utanför. Det gick ändå ganska snabbt att komma in, och vi hittade allt vi behövde, förutom att charkavdelningen var i princip länsad på varor. Det blev därför ett stopp i en tredje butik, och återigen lång väntan på att ens få komma in, men där hade de i alla fall ekologisk färs och kyckling kvar. Vi åkte hem med tillräckligt med mat för att klara oss i alla fall minst en vecka framöver. Inte helt idealiskt att åka land och rike runt för att handla med alla andra panikslagna kunder såklart, men vi hade inte mycket val just då.

Nya restriktioner på plats

De nya restriktionerna som skulle vara under de sex kommande dagarna (eller längre) var:

  • Inga restauranger, pubar eller caféer fick vara öppna (så ingen hemleverans eller take away var möjlig)
  • Ingen utomhusträning var tillåten
  • Alla affärer som inte ses som nödvändiga stängdes – det var alltså bara matbutiker, bensinmackar, postkontor, banker, spritbutiker (!) och apotek som höll öppet. Endast en person per hushåll och per dag fick handla det nödvändigaste
  • Ansiktsmask uppmuntrades att ha där det inte gick att hålla 1.5 meters avstånd, men inget krav
  • Universitet, högskolor och bibliotek stängde helt
  • Full lockdown för äldreomsorg, handikappsboenden, semesteranläggningar och byggbranschen

På torsdagen, när nedstängningen var i kraft, kände jag mig mycket lugnare. Jag trivs väldigt bra hemma, tack och lov, och har nyligen börjat jobba med att skapa onlinekurser, så jag höll mig sysselsatt ändå. Sex dagar utan att få gå ut skulle nog ändå gå ganska fort, även fast jag redan saknade våra regelbundna strandpromenader. Tur att hemmaträning finns! Jag läste uppdateringar om att polisen delade ut gratis ansiktsmasker och såg foton på folktomma stränder och gator.

Det var bara en lögn

På fredagen uppdagades att den smittade killen som köpt pizza ljugit – han jobbade faktiskt på pizzerian (och därför anses inte smittorisken lika stor, konstigt nog). South Australias premiärminister var rasande; han hade ju beordrat en lockdown helt i onödan, och plötsligt lättades restriktionerna igen. Nu fick vi tillåtelse att motionera två timmar om dagen utomhus och lockdownen avslutades tre dagar tidigare. Det blev alltså bara en tre dagar lång lockdown istället för minst sex dagar. Tack och lov så blev det varken långvarigt eller lika hårda restriktioner som i Melbourne.  Nu är allt som ”vanligt” igen – så vanligt det kan bli i dessa tider, vill säga. Dagligen uppdateras vi om siffror på sjuka och potentiella platser där folk kan ha spridit smitta. Fler personer har ansiktsmasker ute, men nu är det bara 23 covid-19-fall i South Australia och ingen lokalt förvärvad smittspridning. Slutet gott, allting gott – förhoppningsvis. Nu är det sommar här, brandsäsongen är i full gång igen och en brand har härjat på Fraser Island i Queensland sedan mitten på oktober. Förhoppningsvis lyckas brandmännen släcka den snart. Håll tummarna för att vi slipper en uppföljning på förra sommarens katastrofala bränder. Fortsättning följer!