Text & Foto: Malin Boman
På en av de vackraste tågstationerna jag har besökt kan man faktiskt stå med ena foten i New South Wales och den andra i Queensland. För just den här tågstationen är nämligen byggd mitt på gränsen mellan de två delstaterna och ligger i den lilla byn Wallangarra som ligger uppe på The Great Dividing Range-platån och längs med New England Highway som är den enda direkta inlandsvägen mellan Queensland och New South Wales.
Tågstationen uppfördes 1887 och var då en väldigt viktig länk mellan Sydney och Brisbane eftersom den låg så strategiskt på den enda järnvägsbanan som länkade dessa städer.
Men, på kolonialtiden hade redan New South Wales ett järnvägsnät med viss bredd på sina tågräls, och det hade man även i Queensland, men med helt andra mått än i New South Wales. Därför kunde bara tågen ifrån New South Wales komma så långt norrut som Wallangarra och tågen norrifrån Queensland kunde inte hellre gå längre söderut än till Wallangarra. Alltså fick man bygga järnvägsstationen på det sättet att på ena sidan perrongen lade man järnvägsrälsen med de mått som användes i New South Wales och på den andra sidan de smalare rälsen som tågen använde i Queensland. Kanske trodde man att allt skulle bli frid och fröjd efter detta, men det drog ju med sig en hel del annan huvudvärk.
Till att börja med kallades stationen ”Wallangarra Station” på den sidan perrongen som ligger i Queensland och ”Jennings Station” på den andra sidan som ligger i New South Wales efter den lilla byn Jennings som ligger alldeles i närheten över gränsen. Men då detta blev för rörigt för de resande bestämdes det till slut att stationen bara skulle kallas Wallangarra, oavsett på vilken sida perrongen man befann sig. Passagerarna var dock fortsatt tvungna att förflytta sig till andra sidan perrongen för att där hoppa på ett nytt tåg som då kunde ta dem vidare.
Förutom passagerare var tågen på den tiden fyllda med gods som också skulle vidare och allt från stora ullbalar och postsäckar fick alltså först inspekteras av tullmästaren på plats innan den lastades om, ja till och med hela cirkuskaravaner var tvungna att flytta allt från det ena tåget till det andra vilket måst ha varit ett stort spektakel. De resande passagerarna kunde passa på att äta en bit på perrongen som då hade en liten servering medan arbetarna lastade om allt som skulle vidare, och därför blev naturligtvis denna station en viktig plats med mycket liv och rörelse och den lilla byn blommade.
Vad som också är lite speciellt är att man lät arkitekten vara lite kreativ med den här stationen. Perrongtaken ser nämligen olika ut beroende på vilka sida perrongen är placerad. Är perrongen placerad i delstaten New South Wales så är taket slätt precis som alla gamla tågstationer var byggda på den tiden i New South Wales medan taket har en mjuk båge på den andra sidan perrongen som ligger i delstaten Queensland precis som alla gamla tågstationer i Queensland.
Tyvärr tappade Wallangarra sin stora betydelse på 1930-talet och idag är det en slumrande liten by fri från både stress och storstadsbuller, trots att järnvägsstationen fortfarande är den största attraktionen då the Great Dividing Range-platån är ett områdek som många turister kommer till på sina små utflykter. Vill man däremot uppleva en resa ombord på ett gammalt tåg och ånglok finns möjligheten att köpa en tågbiljett ifrån Warwick tågstation cirka 98 kilometer norrut och njuta av en långsam resa genom den australiensiska landsbygden där tåget till slut rullar in på Wallangarras perrong och resan avslutas med en god lunch på stationens trevliga restaurang, som är inredd med härliga små grupper av sittplatser. Vill man veta mer om detta annorlunda ställe kan man även ta sig en titt i det lilla muséet där det finns mer intressant historia från denna unika lilla plats på gränsen mellan två delstater.
Australiska Nyzeeländska Vänskapsföreningen 