Förstestyrman, upptäcktsresande, sjörövare, krigsfånge, självutnämnd envåldshärskare över Island i nio veckor, svindlare, skribent, teolog, läkare, tjuv, dödsdömd, benådad, deporterad, poliskonstapel, landskapsmålare och valfångare ? det här är historien om den danske äventyraren Jørgen Jürgensen som skrev in sig i Tasmaniens historia för precis 200 år sedan.

Text: Preben Dich
Namnet är Jørgen Jürgensen. Han föddes 1780 på Østergade i Köpenhamn. Han seglade som styrman på ett brittiskt flottfartyg, ”Lady Nelson”, som av den brittiske guvernören i New South Wales 1803 fick till uppgift att undersöka om den avsides belägna ön Van Diemen?s Land ? senare Tasmanien ? var lämplig för bosättning. På fartyget fanns förutom själva besättningen en grupp ”fria” nybyggare samt ett antal straffångar.

Den 23-årige dansken skötte navigeringen i det klippfyllda farvattnet, och fredagen den 9 september 1803 kl. 15 kastade man ankar i en liten vik vid Derwent-flodens norra flodbrädd. Dagen därpå satte man igång med att bygga Tasmaniens första timrade hus och gräva den första brunnen. Bosättningen blev ursprunget till det som i dag är Hobart ? Tasmaniens huvudstad ? uppkallad efter koloniministern i London.

Självutnämnd kung
Kort tid efter den historiska landstigningen seglade Jorgenson (som han kallades på engelska) ut på nya äventyr. Engelsmännens bombningar av Köpenhamn 1807 och dessförinnan bortförandet av flottan grämde den unge äventyraren som i övrigt var väldigt anglofil. Han anmälde sig att delta i kaparkriget mot England och blev kapten på en brigg med 27 kanoner. Efter ett par lyckade aktioner mot engelska fartyg mötte han en överlägsen krigsflotta och fick därmed ge sig. Därefter blev han krigsfånge.

Med hänvisning till tidigare bedrifter i brittisk tjänst ? bland annat i Van Diemen?s Land ? blev fångenskapen kort. Nu satte han igång med ett nytt projekt. Han blev skeppare på ett fartyg som skulle starta en engelsk handel med Island som i samband med Napoleonkrigen hade avskurits från kolonimakten Danmark. I nio veckor härskade Jorgenson och hans män på sagoön. Han organiserade en regelrätt statskupp och installerade sig själv som härskare. Regimen under 1809 gav honom senare smeknamnet ”Hundedagekongen”.

Ödesdiger spelskuld
Den brittiska flottan satte stopp för galenskapen, arresterade Jorgenson och förde honom till Toothill-fängelset i London. Efter fängelsevistelsen togs han till nåder av myndigheterna och fick flera officiella uppdrag ? tack vare sin eminenta övertalningsförmåga. Han utförde bland annat en rad underrättelseuppdrag på kontinenten och levde ett hektiskt liv bland diplomater, skökor och spelare. De lockande spelborden blev ödesdigra för Jorgenson. Gång på gång satte han sig i stor skuld. Det gick så långt att han till och med stal från sin hyresvärdinna. Utifrån detta, övriga stölder och obetalda skulder dömde domaren i Old Baily den 4 januari 1823 honom till dödsstraff.

Dödsstraff var väldigt vanligt även för relativt ringa förbrytelser, men de verkställdes sällan. I stället deporterades de dömda förbrytarna till ”kolonierna”. Inte minst i Australien fanns det behov av billig, importerad arbetskraft. Den 31 januari 1823 ändrades Jorgensons dödsstraff till ”deportation på livstid”. Först två år senare gav sig fångfartyget ut på en färd som skulle ta Jorgenson tillbaka till Van Diemen?s Land där han 24 år tidigare hade landstigit. Under båtresan bland 150 fångar fungerade han i realiteten som skeppsläkare. Det innebar att han kunde röra sig väldigt fritt på skeppet. Det var kaptenens första resa till Australien, och han accepterade därför Jorgensons erbjudande om att hjälpa till. Så ödet ville att det blev den danskfödde straffången som fick navigera och styra fartyget in i Derwent-flodens mynning och fram till hamnen i Hobart.

Villkorad benådning
Det var bara de allra farligaste straffångarna som sattes att arbeta i bojor. De flesta ”nybyggare” levde under mer humana, men dock disciplinerade förhållanden. Straffet för olydnad och kriminalitet var strängt. Jorgenson särbehandlades från starten. Lokaltidningen skrev den 6 maj att det bland de senaste straffångarna fanns ?en person vid namn Jorgen Jorgenson? Han var som förste styrman på ?Lady Nelson? med om att grunda kolonin?.

Viceguvernören skaffade honom ett jobb på det lokala tullkontoret där han hjälpte till att avslöja en liga som framställde falska statsobligationer. Det ledde till att han fick ett nytt jobb där han tillsammans med en svart straffånge skulle hitta en rutt tvärs igenom öns ofarbara berg och urskog. Resan tog nio veckor, och för strapatserna fick han en ”ticket of leave”, en sorts villkorad benådning. Det firades med en riktig fyllefest och ett efterföljande besök i häktet.

1828 knöts Jorgenson till ett projekt som gick ut på att fördriva alla aboriginer från ön. Han benådades fullt ut och blev chef för en mindre polistrupp på 18 man som skulle operera i området omkring Outlands. Projektet blev framgångsrikt, och under loppet av två år hade alla aboriginer drivits bort från ön eller dödats. Men inget tyder på att Jorgenson stod bakom dråpen eller avrättningarna.

Slutet för äventyraren
Som erkännande för insatsen tilldelades Jorgenson en bit mark på 100 acres vid Springhill nära byn Jericho. Tillsammans med den irländska Norah försökte han sig på ett som lantbrukare, men äktenskapet ledde honom till social misär. Norah var en oförbätterlig alkoholist ? och snart hamnade även Jorgenson i missbruk. De var bägge ständiga gäster på Hobarts krogar, och gång efter annan slutade kvällarna i slagsmål och häktet. Norah dömdes till fängelsestraff för sitt omoraliska leverne, och hennes frånvaro gav Jorgenson möjlighet att dra ner på drickandet under en period då han återupptog sitt skrivande. Han skrev berättelser om sitt äventyrliga liv samt artiklar om politik och ekonomi. I juli 1840 dog Norah av sitt alkoholmissbruk. Jorgenson var otröstlig och började dricka ännu mer än tidigare.

Den 20 januari 1841 avled Jorgen Jorgenson 61 år gammal i lunginflammation. Det blev en enkel begravning i det ”fattiga” hörnet av Hobarts kyrkogård. Det finns ingen gravsten med hans namn, men 8 kilometer därifrån i ett nyinrättat museum vid Risdon Cove visas dagligen en film om Tasmaniens tidigaste historia. Den börjar med orden: ”Once upon a time, there was a Danish sailor. His name was Jorgen Jorgenson”.

Vi presenterar
Preben Dich är journalist och har bland annat arbetat på TV-avisen och Radioavisen och är nu informationschef på SOS-Børnebyerne i Danmark. Han har gjort flera resor till Australien och har skrivit boken ?Hundedagekongen? om Jørgen Jürgensens fantastiska liv. Läs mer på http://www.myplanet.com