Upp ur soffan

Sport är den viktigaste fritidssysselsättningen för de allra flesta nyzeeländare. Men ändå står Nya Zeeland precis som andra västländer inför ett växande fetmaproblem.

Text: Inga Nielsen

Foto: Otago Daily Times

Ledaren för en engelsk fotbollsklubb lär ha sagt följande om det inflytande som sport har över många människors liv: ? En del menar att fotboll är en fråga om liv och död. Det är det inte ? fotboll är något mycket viktigare! Med en liten omskrivning kan citatet enkelt överföras till nyzeeländska förhållanden, särskilt när det gäller rugby, men även mer allmänt. Sport ? antingen att man agerar åskådare och/eller själv är en aktiv utövare ? är för många människor den viktigaste fritidssysselsättningen. För en del står och faller deras allmänna välbefinnande med om ?deras? lag vinner eller förlorar.

När det handlar om elitidrott kan man mycket väl få det intrycket att det också gäller nationens tillstånd som helhet. Ett bra exempel var när vi förlorade America?s Cup. Pressen dominerades totalt av detta, dag ut och dag in, och hela landet var närmast drabbat av sorg. Detsamma när vi senast, milt uttryckt, inte hade så stora framgångar i rugby-VM.

Nationell identitetsbärare
Men vad är då bakgrunden till att sport och idrott är så fast förankrat i Nya Zeelands nationella identitet? Enligt boken ?Sport, Society & Culture in New Zealand? sträcker detta sig ända tillbaka till nationens födelse, vilket innebär när den europeiska invandringen på allvar tog sin början under sista hälften av 1800-talet. De första invandrarna, huvudsakligen engelsmän och skottar, hade massor av kulturellt bagage med sig hemifrån, men var angelägna om att etablera en nationell identitet i sitt nya land. Rugby blev snabbt något för landet att samlas kring, först på lokal nivå, sedan också internationellt då landslaget reste till Sydafrika på 1890-talet och senare till England (1905). Att spela mot ?moderlandet? var ett steg på vägen mot att manifestera sig som en självständig nation. Nya Zeeland var nu inte längre bara Englands ?förlängda arm? på södra halvklotet! Under dessa tidiga år i landets historia stod mycket på spel. Laget spelade inte bara för sig självt och för sin klubb, utan för hela landet. Vann de, gav de ära åt nationen. Förlorade de, hade de svikit alla nyzeeländare. Ända sedan dess har nyzeeländsk kultur och identitet varit oupplösligt förbundna med sport, och det ser ut som om banden fortfarande är intakta, även om vi ju nu har annat och mer än sport att profilera oss med.

”Snacktivities”
Begreppet sport fokuserar dock inte bara på elitidrott. Från myndigheternas sida görs en stor insats för att uppmuntra och stödja så kallat vanligt folk att ta sig upp ur soffan och komma igång med att motionera. Vi har, i likhet med andra västländer, ett ökande fetmaproblem som börjar redan i skolåldern. Ett problem som kan bli en bomb för vårt sjukvårdssystem om ingenting görs här och nu.

På nationell nivå arbetar organisationen SPARC (Sports and Recreation New Zealand). I deras stadgar står att man ?arbetar för att Nya Zeeland ska fortsätta vara ett friskt och dynamiskt land som kan mäta sig med de bästa i världen?. SPARC strävar efter att skapa möjligheter för alla nyzeeländare att vara fysiskt aktiva och nå sin fulla potential i den eller de idrottsgrenar som de har valt. En av kampanjerna går under mottot ?Push Play? och pekar på de hälsomässiga fördelarna med 30 minuters måttlig fysisk aktivitet per dag, till exempel genom korta ?snacktivities? som att ta trapporna i stället för hissen, parkera bilen längre bort från arbetet eller kliva av bussen ett par hållplatser tidigare.

SPARC stödjer också regionala organisationer som ?Sport Otago? som startades 1983 som den första av totalt 17 i hela landet. Dess syfte är först och främst att skapa möjligheter att ägna sig åt sport på motionsbasis, från junior- till seniornivå. Bland andra aktiviteter kan nämnas kurser för idrottstränare och domare. Dessutom ger organisationen råd och stöd till skolor och idrottsföreningar. Alla dessa åtgärder är viktiga och nödvändiga, för statistiken visar att en av tre vuxna nyzeeländare, totalt ca en miljon, inte ägnar sig åt någon form av motion, de så kallade ?couch potatoes? (soffpotatisar)! Positivt är dock att det aldrig tidigare har så varit så många kiwier som springer, joggar, går, cyklar, simmar och surfar som nu, och ?the great outdoors? som exempelvis jakt, fiske och vandringsturer i bergen är populärare än någonsin. Återstår alltså att få fart på soffpotatisarna!

Visste du?
att uttrycket ?a good sport? används om en person som är schysst, följer spelets regler, och som både är en god vinnare och en god förlorare? Och att det i dagligt tal också används om en person som i allmänhet är en trevlig kille eller tjej?

Vi presenterar
Inga Nielsen har sedan 1990 varit bosatt i Dunedin, huvudstaden i Otago-regionen, där hon arbetar inom den förebyggande hälsovården.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: