Som utbildnings-, medie-, finans- och handelscentrum är Auckland en stad med många olika ansikten. Bakom de moderna fasaderna lever bland annat så många polynesier att storstaden brukar kallas världens polynesiska huvudstad.

Text och foto: Mathilde Moyell Juul

Går jag en tur längs Ponsonby Road, K?Road och vidare längs Queen Street in till centrum, möter jag, precis som i alla storstäder, en mängd av främmande ansikten från olika kulturer. Men Auckland innebär ett möte med en del andra befolkningsgrupper än dem vi är vana vid i Skandinavien. Här är det primärt asiatiska, maoriska och inte minst polynesiska ansikten blandade med pakeha (invandrare från Europa) som ingår i gatubilden.

Besynnerligt nog är det civilisationen från Stillahavsöarna som jag känner till minst om. Ironiskt nog, eftersom den rent faktiskt är den tredje största befolkningsgruppen i Nya Zeeland. Den här befolkningen växer elva gånger snabbare än någon annan etnisk grupp i Nya Zeeland och det innebär en fördubbling under 30 år. Det väckte min nyfikenhet och gjorde att jag ville veta mer om den polynesiska världen.

Familjen och kyrkan
Efter att ha pratat med Melani Anae, Director of Pacific Studies på University of Auckland, får jag svar på många av mina frågor kring Stillahavsboomen i Nya Zeeland ? i huvudsak koncentrerad till Auckland där 97 procent av Nya Zeelands polynesier bor.

– Bakgrunden till Aucklands popularitet bland polynesier är en annan än på 1960-talet. Då gällde det att skaffa sig jobb. I dag är det mer en fråga om att knyta familjeband och Auckland är fortfarande det ställe där kyrkan är etablerad och där familjerna bor. Det är därför naturligt att de som flyttar hit gärna stannar i den miljön, säger hon. Melani Anae är själv samoan, född i Nya Zeeland av föräldrar som kom just från Samoa för att hitta arbete. Hon har skrivit en doktorsavhandling om nyzeeländskfödda samoaners identitet och har i kraft av sitt arbete nära kontakt med unga polynesier.

Multikulturellt mekka
Melinda Messam, 27, är en av dessa unga personer med rötter i Fiji, Hawaii, Samoa, England och Skottland. Hon är adoptivbarn och har vuxit upp i en holländsk/engelsk miljö i Rotorua. ? Jag känner mig både polynesisk och nyzeeländsk; min bakgrund är väldigt viktig för mig. Att bo i Auckland har gjort att jag identifierar mig med den polynesiska befolkningen i högre grad än tidigare då jag bodde i städer som Wellington, Christchurch och Rotorua, som är tämligen ”vita”. ? Alla de olika kulturerna gör staden mycket mer kosmopolitisk. Auckland har en kärvhet och ett ”annorlundaskap” som ett resultat av att så många olika kulturer finns samlade på ett ställe. Det kan jag identifiera mig med, och det är därför som jag älskar att bo i Auckland, säger hon. Melani Anae tillägger att staden är attraktiv eftersom den är känd som världens polynesiska huvudstad. Här förekommer loppmarknader och festivaler där polynesier och andra etniska grupper kan vara som de vill.

Goda förebilder
Just ungdomar som Melinda är viktiga i diskussionen om polynesiernas framtid, eftersom mer än hälften av den polynesiska befolkningen i Nya Zeeland är under 25 år (riksgenomsnittet ligger på 38 procent). Den polynesiska befolkningen har historiskt sett befunnit sig längs ner i den sociala rangordningen. De flesta polynesier har jobb som hotas av den globala ekonomin och av den tekniska utvecklingen. Deras låga löner och deras stora familjer (större än genomsnittet) har gjort gruppen polynesier till en enkel måltavla. Och även om kriminaliteten ökar inom alla befolkningsgrupper, så fokuserar medierna ofta på polynesierna.

Framgångshistorier finns, men dessa utgörs vanligen av förebilder inom idrott eller i tv-serier ? ett mönster, som Melani Anae gärna ser att det ändras. ? Vi befinner oss längst ner, och det finns bara en väg för oss. Uppåt. Jag tror att det faktum att flera av oss nyzeeländskfödda polynesier innehar maktpositioner kommer att göra det lättare att åstadkomma en förändring och skapa förebilder utöver rugbyspelare eller skådespelare i Shortland Street (nyzeeländsk tv-serie, reds anmärkning). Det finns många personer från Stillahavsöarna inom den akademiska världen och inom finansbranschen, men dem hör man aldrig talas om. Några har tagit sig till toppen på bekostnad av sin kultur, men sedan finns också vi andra som har klarat av att hålla fast vid den.

Framtidens blandningsmodell
Melinda är ett bra exempel på framtidens polynesiska ungdomar. Hon är utbildad grafisk designer och arbetar som stylist för den stora butikskedjan The Warehouse som är en nyzeeländsk ikon för ekonomisk framgång. Hon menar att hennes ”framgång” beror på att hon är uppvuxen i en multikulturell miljö där många olika värden har funnits representerade. Hon planerar att uppfostra sina egna barn, nästa generation, på liknande sätt. ? Jag tror att de kommer att växa upp med en blandning av de gener som jag själv är en produkt av och söka de rötter som de finner mest intressanta. Och ju mer polynesisk och kosmopolitisk Auckland blir, desto mer sannolikt är det, säger hon.

Melani Anae håller med. ? Framtidens barn till polynesiska föräldrar kommer att identifiera sig med både sina polynesiska och sina nyzeeländska rötter. Vi är inte det ena eller det andra, utan människor som försöker ta sig fram i världen. Den polynesiska befolkningen har drömmar och ambitioner som växer i kombination med de möjligheter som Auckland kan erbjuda. Det återstår fortfarande en hel del, men med förebilder som Melani Anae och Melinda Messam skulle den positiva utvecklingen kunna fortsätta och därmed göra det polynesiska ansiktet i Auckland mer respekterat.

Vi presenterar
Mathilde Moyell Juul studerar journalistik och engelska på RUC och har i samband med detta gått en termin på University of Auckland.