Världens torraste kontinent och äldsta jordar kan ibland få en att tro att man står på en annan planet ute i Outback Australia. Men stillheten och jungfruligheten när man tittar ut över det ändlösa beteslandskapet är delvis ett bedrägligt sken. Eld, såg, yxa och plog plus introduktion av djur som kaniner, får och kor har dramatiskt omdanat landskapet i riktning mot öken och halvöken.
Text: Hugo Berch
Naturen slår tillbaka med kraft. Ett exempel är vetebältet i västra och södra Australien som uppodlats på mark som tidigare täcktes av eukalyptusvegetation. Eftersom avdunstningen är tusenfalt större än nederbörden håller en stor del på att bli saltöken, då salt från gamla havsbottnar tränger upp till ytan.
En motsvarande ökenspridning äger rum i nästa zon inåt landet, vilken kallas mulgabältet efter de accacia-arter som dominerar landskapet. Här är det för torrt att odla men introducerade djur som kor, får, kaniner, hästar, åsnor och kameler har hållits i antal som vida överstige vegetationens bärförmåga. Detta har varit möjligt tack vare borrade vattentäkter av fossilt grundvatten. Effekten har blivit en starkt reducerad vegetation liknande Afrikas sahelzon.
Aboriginernas system av stabilt och lågintensivt utnyttjande av landskapet med kontrollerad eld för att förbättra jakt och bete har fått ge vika för de system som de europeiska invandrarna i god tro förde med sig. Man räknar med att upp emot 70 % av kontinentens yta påverkats drastiskt negativt av den europeiska markanvändningen. Massvis av god jord har spolats ner i flodbäddar och vidare ut i havet. Men ironiskt nog har omvandlingen till stäpp och halvöken även kommit att gynna vissa av djurlivets urinnevånare, nämligen nationalsymbolen kängurun. På stora områden har kängurur blivit en plåga för farmarna och det skjuts årligen 3-4 miljoner av dem. Köttet är mycket läckert och hälsosamt och en rad fördomar mot att äta känguru håller på att försvinna. En positiv utveckling då det är mycket bättre att utnyttja inhemska djurslag istället för tungfotade kor som köttproducenter.
Allt är sålunda inte negativt och stora ansträngningar har gjorts och görs för att skydda Australiens kvarvarande naturrikedomar från exploatering. Ett toppmodernt system av nationalparker och reservat täcker mer än 7,5 % av landytan och därtill kommer omfattande marina reservat. Australien och Nya Zeeland är bland de världsledande nationerna numera i förmåga att rätta till mänskliga miljömisstag. Man lär sig av sina misstag, heter det. En organisation som betytt mycket för miljöforskningen i världen är CISRO (Commonwealth Science and Industry Research Organization), vilka är särskilt starka på biologisk forskning.
Förhoppningen bör vara att vi börjar använda vår kunskap om naturen och arbeta med naturen, istället för en konstlad motsatsrelation ? man versus nature ? där ingen blir vinnare.