Det var ett tuff beslut att flytta till Tasmanien, men familjen Mikkelstrup har inte ångrat sig. Ön är underbar, befolkningen tillmötesgående och naturen vacker.

Text och foto: Jette Mikkelstrup

Vi, min man Jesper och jag och våra två pojkar Anders och Morten på 9 och 5 år, drog upp bopålarna i Holstebro den 16 januari 2003 för att flytta till Tasmanien. Min man arbetar för Vestas Wind Systems A/S som är igång med att uppföra en vindkraftverksfabrik för Hydro Tasmania.
Vi bor i Fossil Bluff som hör till staden Wynyard med ca 4 600 invånare och som ligger ca 15 kilometer från Burnie ? en stad ungefär lika stor som danska Ringkøbing. Från vårt vardagsrum har vi utsikt över Table Cape som är en utdöd vulkan. Dessutom finns det här pingviner som bygger reden vid Fossil Bluff.

Öppna armar
Vårt hus hade lika gärna kunnat ligga i Danmark. Det är ett tegelhus, men det är inte särskilt välisolerat, så det kan bli otroligt kallt på natten. Antingen eldar man med ved eller gas, eller så värms husen upp med el. Vad elen kostar känner jag inte till ännu, men vatten är så billigt att man inte behöver betala för det innan man har förbrukat en viss mängd ? och för att göra det krävs en hel del.
Alla är avspända, vänliga och väldigt hjälpsamma. Man ser knappast några sura miner, även om arbetslösheten är stor. Många kvinnor är hemma för att ta hand om man, barn och hus. Vi togs emot med öppna armar. Det hänger nog ihop med att de vet att vindkraftverksfabriken kan ge arbete åt ca 70 personer och pengar i den tasmanska statskassan. Jag upplevde något väldigt trevligt i början. Det var en person från skolan som tyckte synd om mig för att jag inte hade något arbete, så hon ordnade med arbetsförmedlingen så att jag skulle få komma på en anställningsintervju. Jag tackade dock artigt nej eftersom barnen först måste hinna komma igång ordentligt.

Mjölken är bättre
Det svåraste med att komma hit har varit att prata ett annat språk och äta annan mat. Det första vi fick göra var att titta runt i butikerna för att se vad det fanns för matvaror. Vi har smakat många olika saker och prövar oss fram. Mejeriprodukter, särskilt mjölken, smakar bättre än i Danmark. Utbudet av kött som till exempel nötkött, lamm, kyckling och fisk är stort, däremot får man leta efter fläskkött som dessutom är dyrt. Fläskköttet kostar här ungefär lika mycket som nötköttet gör i Danmark. Bröd är också billigare, och det finns många olika sorter. Rågbröd finns att köpa, men det smakar inte som det i Danmark, så jag bakar det själv.
Prisnivån är ungefär som i Danmark med undantag för bilar och hus. När man i Danmark betalar ca 160 000 kr för en liten bil, betalar man här ca hälften. Detsamma gäller hus. En liter bensin kostar ca 4,50 danska kronor. Det kan låta billigt, men i förhållande till en normal årslön här nere är det faktiskt dyrt. Det finns många människor som inte har så mycket att leva av, och en del kan inte äta kött varje dag.

Frivilligt arbete
Barnen har börjat i skolan. Anders går i 3?4:an, och Morten i ?Prep? som motsvarar förskolan. Alla barn går i skola kl. 9?15 varje dag, oavsett om de går i förskolan eller i sjunde klass. Det är inte så vanligt att barnen cyklar till skolan eftersom det ofta är för långt. Jag skjutsar Anders och Morten de 15 kilometerna till skolan varje dag. De går på West Somerset Primary School. Det är en bra skola där de engagerar sig otroligt mycket i varje barn och har många aktiviteter under skolåret. Att pojkarna går i en skola så långt bort beror på att vi valde att låta dem stanna i den skola de hade börjat i eftersom de tagits emot bra och med stor vänlighet och hade fått nya kompisar.
När barnen är i skolan gör jag allt som en hemmafru eller hemmaman brukar ägna sig åt: handlar, skriver brev, städar, gör pålägg, bland annat leverpastej och rullsylta, tittar i affärer, skjutsar och hämtar barnen i skolan osv. En gång i månaden är jag frivilligarbetare på skolan och hjälper till i matsalen. Det är vanligt att föräldrarna hjälper till på skolan med olika saker ? och jag har ju ändå tid över. Det förekommer för övrigt på många ställen att man använder sig av frivillig hjälp, speciellt i hemvården. Jag har också sett att det förekommer i vissa butiker.

Se upp för grenar
Här finns mycket skog. Luften är ren, och det är inte mycket föroreningar här nere eftersom man inte eldar så mycket med olja, utan mest med ved. Jag har hört att man på vissa ställen kan hämta ved helt gratis. Det är resterna från det timmer som inte kan användas, till exempel på pappersfabriken i Burnie. Och när vi ändå pratar timmer kan jag berätta att det här finns många olika arter av eukalyptusträd, bland annat Ghost Gum som lyser i mörker. Det tappar inte löven, utan däremot barken, och det välter inte så lätt. Men när det uppnår en viss ålder, tappar det de nedersta grenarna. Trädet kan bli upp till 70 meter högt, och grenarna upp till en meter tjocka. Så när en gren plötsligt bryts av gäller det alltså att inte stå precis nedanför. Floran här är också väldigt annorlunda. Alla de växter som vi har i våra varma vardagsrum därhemma, växer här utomhus. Det finns inte så många krukväxter att köpa, och de som finns är dyra.
Spindlar finns det mycket av, både stora och små. Det finns en här som liknar en fågelspindel. Den heter Huntsman, men den är ganska ofarlig. Skorpioner finns också, men den största jag har sett var bara ca tre centimeter och tack och lov död. Här finns dessutom myror som bits, och jag kan av egen erfarenhet säga att det gör ont och så kliar det.