Jordbävningen i Christchurch

Text & Foto: Erwin Apitzsch

”En kraftig jordbävning har inträffat nära den av tidigare skalv hårt drabbade staden Christchurch i Nya Zeeland. Skalvet nådde magnituden 5,8 på fredagen, rapporterade landets statliga geologiska myndighet. Person- eller materiella skador är inte kända.” Så rapporterade TT om jordskalven i Christchurch den 23 december 2011.

Vi hade checkat in på flyget till Melbourne och gick ut från terminalbyggnaden och satte oss på en liten gräsplätt utanför. Där njöt vi av solens värmande strålar och pratade om var och hur vi skulle fira julafton. Vi hade precis rest oss för att gå till gaten då ett cirka 4-5 sekunder långt skalv inträffade. Marken gungade och det skramlade rejält i metallkonstruktionerna, som utgjorde regnskydd i den öppna gångtunneln. Vi hann inte riktigt reagera förrän det var över. Man blir liksom stel, försöker hålla balansen och sedan är det över. Varningssignaler började tjuta och flygterminalen evakuerades. Start- och landningsbanorna samt terminalbyggnaden skulle kontrolleras innan den normala trafiken kunde återupptas. Senare fick vi veta att skalvet inträffade klockan 13.58 och uppmättes till 5,8 på Richterskalan.

Vi gick ut på parkeringsplatsen och försäkrade oss om att inget skulle kunna ramla över oss om det skulle komma ytterligare ett skalv. Och det kom en och en halv timme senare. Det andra skalvet varade ungefär lika länge som det första, men var något svagare 5,3. Upplevelsen var exakt densamma som vid det första skalvet, både känslo- och ljudmässigt. Allt gick dock lugnt och sansat till, ingen panik. Några människor hade tårar i ögonen, andra pratade med intensiv ton i mobiltelefonen, men i stort sett gick allt lugnt till. Någon tog till och med fram sin gitarr och började spela. Vi gick till ett hotell i närheten och såg direktrapporteringen från jordbävningen på TV. Sedan satte vi oss iu skuggan under ett träd utanför flygplatsen. Ungefär en gång i halvtimmen gick jag till evakueringspersonalen, som stod vid ingången till den avspärrade flygterminalen, för att få information om läget. Beskedet var att man inte visste när flygtrafiken kunde återupptas. Någon allmän information om läget via högtalare förekom inte, vilket kändes lite förvånande.

Till slut meddelades det att 17.20 skulle verksamheten återupptas och man skulle bli uppropad och placerad i köer efter flygens planerade avgångstider. Det lät ju bra för oss då vårt plan skulle lyfta 14.20. Men så blev det inte. Alla rörde sig mot ingången och fortsatte in i byggnaden utan någon som helst organisation. Vi gick till gaten och fick veta att alla internationella flyg med avgångstid mellan klockan 14-18 hade ställts in. Vi skulle gå tillbaka till avgångshallen och ställa oss i en kö för att bokas om. Den kön gick mycket, mycket låpngsamt fram. Inte förrän vid 20-tiden var vi framme vid disken och kunde välja mellan att flyga till Auckland samma kväll och morgonen därpå vidare till Melbourne eller stanna i Christchurch ett dygn och flyga till Melbourne den 25 december. Vi valde det första alternativet och gick till en pizzeria på flygplatsen. Där fick vi tillgång till internet och konstaterade att Aftonbladet hade jordbävningen som huvudnyhet: ”Kraftigt skalv i Nya Zeeland”

Med det nya boardingkortet gick vi genom terminalbyggnaden och kunde konstatera att lite murbruk låg på golvet här och var, men inga större skador kunde observeras. Det extrainsatta flyget till Auckland var försenat och inte förrän klockan 01.12 kom vi iväg. I Auckland gick vi från den natiuonella terminalen till den internationella och lade oss på några soffor för att invänta incheckningen till Melbourne. Det gjorde vi vid 6-tiden och några timmar senare var vi äntligen på väg till Melbourne. Så inleddes vår julafton.