The Great Ocean Road


The Great Ocean Road

Text & Foto: Erwin Apitzsch

The Great Ocean Road är en av världens vackraste kustvägar och går mellan städerna Torquay och Warrnambool, en sträcka på 243 km i Australiens sydöstra hörn. Vägen, som blev klar 1932, byggdes av återvändande solkdater från första världskriget och är världens största krigsminnesmärke.
Efter en dryg vecka i Nya Zeeland landade vi i Melbourne på julaftonen förra året, satte oss i hyrbilen och efter knappt 100 km söderut kom vi till Torquay, inkörsporten till The Great Ocean Road. Vi fortsatte till Anglesea och försökte få någonstans att bo, men det var högsäsong för turistnäringen och fullt överallt. Vi vände tillbaka och fick till slut en stuga i Bells Beach, 10 km söder om Torquay. Solen värmde skönt men det blåste kraftigt.
Julmiddagen intogs i Torquay, som är känd som den bästa platsen för inköp av surfprylar. Det var väldigt öde i stan och inte många restauranger var öppna. Vi bestämde oss för den kinesiska. Maten kom in snabbt och pinnätandet gick ganska bra. Det var inte mycket som påminde om att det var julafton i den 20-gradiga värmen, bara en och annan jullåt på TV. På juldagen körde vi till Anglesea (11 km), där vi hyrde kanot och paddlade i vassdungarna längs med Anglesea River. Anglesea bjuder på fina stränder, nybörjarvänlig surfing, ett hundratal olika orkidésorter och en utmärkt terräng för mountainbike.
Annandag Jul fortsatte vi färden på en slingrande sträcka längs Great Ocean Road och anlände till Lorne, en av de populäraste turistorterna med underbara stränder och inkörsporten till Great Otway National Park. Vi körde 9 km till det 30 m höga vattenfallet Erskine Falls och gick en bit längs stigen för ”Experienced bushmen”. Nästa anhalt var Teddy’s Lookout med en fantastisk utsikt över landskapet och kustlinjen. Därefter fortsatt resan med hela tiden vidunderlig utsikt. Vid infarten till Apollo Bay blev vi invinkade av polisen för nykterhetskontroll. Den gick bra och vi fortsatte in till staden där vi tillbringade natten. Följande dag gjorde vi en avstickare på 12 km från Great Ocean Road till den sydligaste delen på Cape Otway. Skyltarna visade att det skulle finnas koalor i området, men efter ett tag konstaterade vi att koalaspaningen inte hade gett något resultat. Plötsligt ropade dottern till att hon hade sett en koala på ett träd. Vi stannade bilen, gick så nära vi kunde och tog ett otal bilder. En häftig upplevelse! Vi körde vidare till ett ställe där det stod många bilar och där fanns ännu fler koalor. Nu såg vi många koalor i träden och till och med en som sov i en träklyka så nära marken att vi kunde ta på den. När vi hade sett oss mätta på koalor fortsatte vi till Cape Otway och gick en kort sträcka till Lighthouse Lookout innan vi körde tillbaka till huvudvägen och fortsatte till Great Otway National Park, ett område på 103 kvadratkilometer som 2004 utnändes till nationalpark. Där gick vi runt på en gångstig av stål 25 meter över marken till ett 47 meter högt utsiktstorn i den tropiska regnskogen. Man kan också ta en tur med Otway Fly Zip Line, en gunglift som går mellan olika plattformar och sägs utgöra en lagom adrenalinkick.

På kvällen kom vi till Port Campbell. På turistbyrån fick vi hjälp med boendet, som visade sig vara en stor stuga längs en grusväg och en svårupptäckt infart några kilometer utanför staden. Middag intog vi på restaurang 12 Rocks Café i Port Campbell med utsikt över solnedgången vid stranden. Vi var tillbaka i stugan vid halv tio, där vi var de enda gästerna i den kolmörka omgivningen. På natten hörde vi skrik från vilda koalor – skrik som låter fruktansvärt illa och som man inte på något sätt förknippar med de söta djuren.

Nästa dag idkade vi strandliv i Port Campbell. Efter en snabblunch åkte vi till Loch Ards Gorge, Twelve Apostles och Gibson Steps och kollade strandlinjen och den beryktade skeppsvraksstranden. Den största turistattraktionen är utan tvekan Twelve Apostles, rödfärgade klippformationer som reser sig ur vattnet 12 km utanför Port Campbell. Ett populärt sätt att se Twelve Apostles är att ta en helikoptertur och se dessa klippor från havssidan. Kön till en plats på någon av de många helikoptrarna var två timmar! På kvällen tänkte vi njuta av den spektakulära solnedgången, men tyvärr var det molnigt och inte läge för fotografering.

Totalt körde vi cirka 350 km längs Great Ocean Road inklusive avstickarna. Den sista sträckan på Great Ocean Road mellan Port Campbell och Warrnambool, 64 km, hann vi inte med. Resan tillbaka till Melbourne gick på inlandsvägar och var en ren transportsträcka på 240 km. Efter fem dagar på Great Ocean Road var vi helt eniga med turistreklamen att Great Ocean Road är en av världens vackraste vägar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: