The Grand Circle – Tasmanien Runt

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
The Grand Circle – Tasmanien Runt
Text & Foto: Gunnel Karlsson

Efter tre kortare flygturer från Taupo på Nya Zeelands nordö hamnade vi i Hobart på Tasmanien. Vi hade beställt paketet Grand Circle från vår resebyrå My Planet och hämtade vår stora hyrbil som vi genast döpte till Sherman (efter den amerikanska stridsvagnen) eftersom den var så stor, och snirklade oss i mörkret fram till hotellet. Efter några timmars sömn vaknade vi upp i ett soligt och vackert Hobart.

Vi hade en lång körsträcka framför oss så efter frukost på ett trevligt fik, Harbour Light Cafe, gav vi oss i väg över bergen till västkusten. Att Tasmanien skulle visa sig ha ännu slingrigare och backigare vägar än Nya Zeeland blev en överraskning. De 30 milen tog en bra stund att köra. Många kurvor var märkta högst 25 km per timme. Vi stannade till i Lake St Claire National Park och i gruvstaden Queenstown på vägen.

Vi nådde framåt kvällen fram till det lilla samhället Strahan som ligger på västkusten. Staden kan bäst beskrivas som sockersöt; gulliga hus och restaurerade pionjärbyggnader. Hotellets annex, ett ombyggt stall, hade endast en-glas-fönster så det var tur att det fanns värmeelement, eftersom nätterna på Tas kan vara kalla.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Nästa dag körde vi vidare på de slingrande vägarna till Cradle Mountain National Park. Här väntade en stor överraskning. Vi fick närkontakt med de vilda djuren. En wombat bodde under shoppen, andra gick långsamt över vägen strax framför bilen. Kängurur betade mellan stugorna. En wallaby diade sin unge mitt framför vår förstutrapp. Ytterligare ett skådespel fick vi senare på kvällen när en opossum närgånget kom och hälsade på. Den satte sig utanför ytterdörren och såg på oss med bedjande ögon. Troligtvis hade någon matat den tidigare. Den stod kvar en bra stund, sprang upp och ner för räcket och takbjälkarna och underhöll oss en bra stund. Mycket söt och gullig! Tidigare på kvällen såg vi en tasmansk devil som hastigast under en parkerad bil.

Nästa dag var det underbart vackert och soligt. Vi tog en tur till berget som är en symbol för Tasmanien, Cradle Mountain. Två taggiga toppar som skulpterats av glaciärer. Det var vackert och rogivande att vandra runt sjön som ligger vid bergets fot. Vi stannade även till på en djurpark där tasmanian devils föds upp för att få en chans att studera djuren i närbild. Ungarna är otroligt söta. DE vuxna djuen är lite mer skräckinjagande.

Dagen därpå blev det dags för Launceston, Tasmaniens andra stad med 75 000 invånare. Vi bodde på vackert på en pir nere vid Derwent River. Vi hade bara en natt här, men hann i alla fall utforska en del av Cataract Gorge, ett vilt område nästan mitt i stan. Klippor, tumlande vatten, busklandskap och djurliv. I staden var det fullt av historiska byggnader (1800-tal).

Färden gick vidare till St Helens, en fiskeby på västkusten med Tasmaniens största fiskeflotta. Har även, enligt Conde Nast Traveller, världens näst bästa stränder, Bay of Fires. St Helens användes först som bas för valfångstfartyg. När tennfyndigheter upptäcktes på 1870-talet fungerade St Helens som hamn för gruvorna. Då fick även St Helens en landsväg som förband staden med övriga Tasmanien. Tidigare var det endast möjligt att ta sig till St Helens per båt.

Dagen efter slapp vi äntligen de vindlande vägarna eftersom färden gick längs kusten där det var lite plattare (relativt sett). Vi kom fram till Freycinet National Park, tog en promenad på en vacker strand, åt middag med vacker utsikt över bukten och gick långsamt tillbaka till vår stuga och lyssnade på alla syrsor. Jag satte mig en stund på terassen eftersom det var så varmt. Rätt som det var hoppade en opossum upp på balkongräcket satte fart mot mig. Släppte boken jag läste och sprang snabbt in och stängde balkongglasdörren. Sedan fick vi återigen ett skådespel ”på storbildsskärm” med oss på insidan och opossumen på utsidan. Vem tittade på vem?

Dagen efter var det ”dogfight” mellan två opossumer mitt utanför stugan. Dagens upplevelser var annars de vackra kustbergen och stränderna. En brant väg ledde upp till en utsiktsplats där Wineglas Bay kunde beskådas. Bukten är en berömd, perfekt halvmåneformad, eller om man så vill vinglasformad strand. Dagen hade börjat mulet och dimmigt efter ett häftigt regn under natten. Efter en stund uppe på utsiktsplatsen löstes plötsligt morgonens dimmoln upp och stranden kunde fotograferas.

Ytterligare en bilfärd tog oss tillbaka till Hobart. Här studerade vi det ombyggda varvs- och hamnområdet; en stor mängd vackra berömda byggnader, tidigare magasin och fabriker nu ombyggda till caféer, resturanger och affärer. Här finns även Constitution Dock, målet för den årliga regattan Sydney to Hobart Yacht Race. Vi bodde på en pir i hamnen i ett ombyggt magasin med utsikt över segelfartyg, färjor, ångfartyg, besökande polarforskningsfartyg, vattentaxi m.m. och hade Mount Wellington som bakgrund.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: