IMGP3920
Stewart Island en okänd del av Nya Zeeland
Text & Foto: Margot Garmelius

Söder om Sydön ligger denna ö lite större än Öland, med endast 380 invånare.
Runt huvudön finns 170 mindre öar.
Huvudorten heter Oban. Hela 85 % av ön ingår i Rakiura National Park.
Mellan oktober till mars tar man emot cirka 55 000 turister.

Till Stewart Island kommer man antingen med båt från Bluff eller med flyg från Invercargill.
Vi väljer att flyga ut och ta båten tillbaka. Då ingår även transfer från Bluff tillbaka till Invercargill.
Det är något visst med att flyga ett litet plan. Det känns verkligen att man flyger och det går inte att jämföra med ett större plan. Vi förstår att det är viktigt att tänka på viktfördelningen i ett sådant litet plan. Två tungviktare blir hänvisade längst bak och vi andra fem passagerare utplaceras jämnt varav en av oss två hamnar bredvid piloten.
Stewart Islands Flights flygplan tar oss snabbt upp på en bekväm marschhöjd, lagom höjd för oss som vill njuta av den fantastiska utsikten. Molnen ligger lågt men vi ser ändå rätt långt.
Resan tar endast 15 minuter och landningen, som vi nu kan följa på nära håll och med stort intresse, går galant.
Två amerikanska damer som var rejält rädda för att flyga ett sådant litet plan var glädjesprudlade efter landningen och konstaterade att det var betydligt roligare än de vågat tro.

Vårt tidsschema för resan ger oss inte möjlighet att stanna över natt, något som vi senare beklagar eftersom vi får veta att det finns massor av kiwifåglar där. Jag som trodde dessa bara kunde skådas i nocturnal avdelningen på Auckland Zoo. Här kunde dessa unika fåglar ofta beskådas nära Oban. Vi såg till och med varningsskyltar utefter vägen eftersom det var vanligt att se kiwifåglar korsa vägen i skymningen.

Vi hade köpt en paketresa som inkluderade, förutom flyg/båt, en guidad tur på 1,5 timma runt huvudön samt en tur till Ulva Island med taxibåt. Efter vår ankomst till Oban går vi ner till en liten hamn där vår taxibåt väntar. Vi inser snabbt att vi är de enda som ska resa över och vi får bestämma själva hur lång tid vi vill ha på ön. Ulva Island har fantastiska vandringsleder och vi vandrar och njuter av stillheten, naturen och ett mycket rikt fågelliv. Vi spenderar 2,5 timmar och möter endast fyra personer men desto fler fåglar. De mest spännande var ett Oyster Catcher par med sina nykläckta ungar. Båda föräldrarna försvarade sina ungar med näbbar och klor, något som var nödvändigt då deras bo endast var i en liten grop, mitt på stranden.
Vi höll oss på behörigt avstånd men ett annat par var alltför närgångna och blev därför ordentligt attackerade.

Efter en välbehövlig lunch med ”torktid” av våra kläder var det dags för vår guidade tur. Torktiden behövdes då vi mot slutet av vår vandring på Ulva Island fick en hel del regn på oss.
I lagom tid för rundturen kom solen fram igen. En inflyttad engelsman tog oss runt i en liten minibuss. Det visade sig bara vara vi två från Sverige och en ensam Nya Zeeländare som skulle åka med.
Innevånarna livnär sig förutom av turism på jakt och fiske. Jakten inskränker sig till hjort och fisket handlar mest om blue cod och crayfish. För den som själv vill resa dit och fiska eller jaga finns många möjligheter.

På Stewart Island har man blivit mycket duktig på att ta tillvara sina sopor. Ett eget recycling center har byggts. Kostnaden för att transportera sopor till fastlandet är hög så kreativiteten flödar. Ett exempel på det är att man tillverkat fiskerökerier av uttjänta kylskåp.
Elen är också dyr. Vår guide John nämner att elnotan för Steward Islandbon är tre gånger så stor jämfört med övriga NZ.

Varför heter då ön Stewart Island undrar vi?
Jo, Kapten Cook, den som sägs ha upptäckt Nya Zeeland, hade en kartritare ombord på sin båt Pegasus. Hans namn var William Stewart så britterna valde helt enkelt att uppkalla ön efter honom.
På Maorispråket heter ön Rakiura. Vi märker att man på NZ mer och mer övergår till att använda maorinamnen i marknadsföringen.

Resan tillbaka med båten från Oban till Bluff tar en timma. Denna överfart är känd för sin grova sjö. Båten far som en smörklick i en stekpanna och vi är ena sekunden högt uppe på en vågtopp för att sedan snabbt slängas ner i en djup vågdal. Inget för den som lätt blir sjösjuk. Vi är tacksamma att det bara tar en timma men vi är aldrig rädda. Besättningen ser helt lugn ut, skojar och skrattar med varandra. Det ger en känsla av trygghet och vi kan koncentrera oss på att hålla ögonen på horisonten så gott det går för att hålla sjösjukan stången.

Vi är riktigt nöjda med vår tur när vi kliver i land i Bluff. Vill du stanna över natt finns gott om olika typer av övernattningsmöjligheter.

Läs gärna mer om Stewart Island på http://www.stewartisland.co.nz