Kajakpaddling i Australien

Text & Foto: Karin Lindberg

Gold Coast, The spit 07.30. Två rödgula kajaker skjuter ut från strandkanten och krusningar på vattnet slår lite lätt mot fören när paddlarna för farkosterna framåt. Solen skiner från en klarblå himmel och en varm bris möter oss när vi rundar udden och kommer ut på öppet vatten. Frihetskänslan och närheten till elementen är påtaglig för lägre än man sitter i en kajak kommer man inte vatten utan att bli blöt.
När jag som 17 åring först satte mig i en kajak kände jag direkt att jag hade hittat en sport och motionsform jag gillade. Jag gick på en öppen träning med den lokala kanotklubben för min bästa vän hade dragit med mig som paddelsällskap. Vi provade stabila nybörjarkajaker och paddlade så mycket vi orkade under en timme. Dock blev det aldrig så att vi gick med i kanotklubben med följden att jag inte såg till en kajak på flera år. Trots det hade ett nytt intresse väckts och jag skulle vara redo att paddla när nästa tillfälle kom.

Många år senare åkte jag så till Australien och träffade Alister, en kille med ett stort intresse för utomhusaktiviteter och sport. Jag var på the Gold Coast som med sitt ypperliga väder inbjöd till alla former av utomhusaktivitet och det året om. Jag kom att tänka på paddling igen när jag såg att kajaker hyrdes ut i en av åarna. En helg åkte vi dit och paddlade en sväng både på stilla vatten inåt ån och ut mot vågorna i mynningen. Jag var i mitt esse och till min lycka fastnade Alister också för sporten och föreslog mera paddling. Numera äger vi två havskajaker och har paddlat många kilometer i the Gold Coast vattendrag.

Vi valde havskajaker då vi ville ha möjligheten att paddla både i havet och i lugnare vatten och de är utformade så att man sitter som uppepå och inte i ett hål med benen inne i kajaken. Detta gör att en våg kan slå över en utan att kajaken fylls med vatten vilket är en fördel när man vid havspaddling måste ta sig igenom vågorna vid stranden både på ut- och invägen. Eskimåsväng har jag därför inte lärt mig än, utan istället kan jag surfa med kajaken! Det är jätteroligt! På the Gold Coast finns flera mil strand och både nybörjare och veteraner hittar vågor som passar dem. Vi hittade ett perfekt ställe i mynningen på en å där ingen badade och vågorna var max en meter höga. Vi hade fått instruktioner från kajakförsäljaren och nu skulle vi prova på att fånga lite vågor på egen hand. Vi paddlade ut en bit och väntade på en våg som såg ut att ha lite tryck i sig. När vågen med stort ”V” kom paddlade vi med, höll kajakens ände rakt mot vågen, tog upp paddeln och plötsligt bars vi av vågen! Vilken fart man fick! Visst hände det att vi misslyckades också, kom snett mot vågen, välte och fick simma efter kajaken istället för att åka med, men lyckoruset bubblade starkare än nederlaget och vi försökte om och om igen.
Att paddla ute på havet, några hundra meter från strandkanten är också väldigt härligt, men jag har en tendens att bli sjösjuk… ja, till och med i en kajak, så numera håller jag mig till lugnt vatten… En gång fick jag dock se delfiner medan jag hängde över kajakkanten och då mådde jag mycket bättre för en stund!
Australien har många vattendrag som är paddelvänliga. En helg åkte jag tillsammans med en tjejkompis till the Everglades och Noosa River i Great Sandy National Park, 1 ½ timmes bilfärd norr om Brisbane. Vi tältade nära iläggningsplatsen och spenderade två dagar på vattnet. Vi paddlade förbi paperbark trees, såg sjöfåglar och vattenödlor och trots att the Everglades är ett populärt paddlarområde upplevde vi det som om vi hade hela ån för oss själva. Längs med vattnet fanns på några kilometers avstånd förberedda rastplatser, vissa med utedass och vindskydd, där vi kunde vila oss lite och fika medhavd matsäck. Vi hade en väldigt skön helg och kom tillbaka hem ett paddeläventyr rikare.

Här i Darwin där jag bor nu har kajakerna blivit liggande på torra land. Trots att vi bor vid kusten och har 5 minuter till närmsta båtramp har vi inte vågat lägga i dem med tanke på krokodilerna. Risken är säkert inte så stor att en krokodil skulle vilja ta ett bett i just min kajak, men vi har inte velat chansa. En gång har dock kajakerna blivit använda och det var en helg när en kompis kom och hälsade på. Då spände vi fast kajakerna på biltaket och drog iväg till Katherine River utanför samhället Katherine, 4 timmar söderut. Katherine River rinner genom Nitmiluk National Park och formar Katherine George som med sin ravin och höga omgivande klippor ger en unik paddelupplevelse. Här söks vattnen igenom av parkvakter och utlovas vara fria från krokodiler under varje torrsäsong. Tusentals turister paddlar och badar här varje år, så vi vågade vi också.

Väl ute på vattnet omgavs vi av träd- och buskbeklädda sluttningar innan dessa blev brantare och brantare och växligheten minskade. Snart hade vi höga klippväggar på båda sidor om oss och var inne i den först ravinen av nio. För att komma in i ravin nummer två behövde vi bära kajakerna över ett stort stenröse, säkert en hundra meter totalt. Kajakerna är hyffsat lätta (19kg), men att lyfta dem över stock och sten är lite annat än att lyfta dem från marken upp på ett biltak, så vi bestämde oss för att parkera dem och klättra över och ta oss en titt utan dem istället. På andra sidan upptäckte vi att en 20 hyrkajaker låg alldeles ensamma och vi tänkte att det säkert inte skulle göra något om vi lånade en… Vi hittade en som inte var full av massa vatten och inte hade så mycket myror på sig och sköt ut.

Ravin nummer två var smalare än ravin nummer ett och klippväggarna tvärbranta och stupade rakt ner i det mörka vattnet. När vi svängt bortom en krök hörde vi en jaktfågel skrika. Känslan av att vara mitt i vildmarken var stark och vi paddlade i tysthet. Efter en stund hittade vi en liten sandstrand där vi kunde dra upp kajaken och fika. Vi badade till och med och vattnet svalkade skönt efter timmar i solen. Så vände vi om och paddlade tillbaka till stenröset, lämnade kajaken där vi lånat den och klättrade tillbaka till våra egna. Vi lämnade de kala klippväggarna bakom oss och njöt av stillheten medan solen sakta sjönk över national parken. Vi fick en fantastisk paddeltur utan möten med de vilda djuren och jag kan varmt rekommendera alla som en gång kommer till Nitmiluk National Park att se ravinen från en kajak.