Mitt i naturen på Bare Sand Island

Mitt i naturen på Bare Sand Island
Text & Foto: Theresia Höglund

Klockan fyra på eftermiddagen lämnar båten Stokes Hills Wharf i Darwins hamn och styr ut mot det öppna havet utanför. Solen gassar rejält och vi får som tur är varsin vattenflaska, som de frikostigt fyller på, samt ingefärsgodis mot eventuell sjösjuka. Den här eftermiddagen är dock havet rätt lugnt. Två timmar senare är vi framme på den lilla obebodda ön Bare Sand Island. Vi stiger av och följer efter guiden Megan när hon vandrar iväg över sanddynorna och spanar i sanden. Solen är på väg ner och speglar sig som en stor apelsin i havet, måsarna sitter på rad i vattenbrynet och stranden är full av snäckor. Himlen börjar bli rosa. En fantastisk solnedgång i all ära, men det är inte den vi är här för.

Så försvinner solen i horisonten och det börjar skymma. Megan stannar vid en knappt urskiljbar sandgrop framför oss och förväntansfulla stirrar vi på henne när hon börjar gräva. Efter några minuter ger hon upp och går vidare genom sanden i jakt på en ny grop. Ingen tur där heller. Min mage börjar kurra och jag tänker på middagen med vin som väntar på båten. Innan vi går tillbaks gör Megan ett sista försök. Hon sjunker ner på huk och börjar gräva vid en tredje grop. Nu har vi äntligen tur!

Plötsligt sticker ett litet huvud fram. Och så ett till. De små fenorna rör sig som propellrar och snart har den lilla sköldpaddan grävt sig upp ur gropen. Dess syskon är inte långt efter. För att hjälpa dem på traven lite, och åtminstone undkomma de hungriga måsarna på stranden, stoppar vi ner dem i små bomullspåsar.

Megan frågar hur hungriga vi är.. om vi vill gå tillbaks till båten för middag eller om vi vill stanna kvar. Jag är så fascinerad av de små liven att jag inte har en tanke på mat längre. Vi går vidare till en ny grop där fler små sköldpaddor kämpar för att ta sig fram igenom sanden. Jag blir lika exalterad varje gång ett nytt litet huvud sticker upp ur sanden och kameran går varm. Det är som att vara mitt i ett naturprogram och personligen slår detta garanterat de djur- och naturupplevelser jag haft i Australien tidigare.

När påsarna är fulla bär vi ner dem i vattenbrynet och låter de små krabaterna kila ut. Det är nu helt mörkt och endast våra ficklampor lyser upp stranden. Sköldpaddorna kravlar sig fram över sanden mot det brusande havet. På sin väg kilar en av dem över min fot och spolas sedan iväg av vågorna ut i det mörka vattnet. Endast en av tvåtusen överlever till vuxen ålder, berättar Megan. Jag hoppas att den lille krabaten som nyss killade min fot är en av de som har tur. Om det är en hona ska den en dag komma tillbaks till stranden och lägga egna ägg.

Det är inte alltid en grupp har turen att få se sköldpaddorna kläckas och ikväll har vi dessutom extra tur. Megan håller upp pekfingret mot munnen och viskar att vi ska vara tysta. En bit bort skymtar något som långsamt hasar sig fram över stranden och mot den lilla åsen som går utmed stranden. Vi rör oss inte. Mamma jättesköldpadda trampar runt lite innan hon bestämmer sig för en lämplig plats. Där börjar hon gräva med framfenorna och kastar sanden bakom sig. Hon lägger sig till rätta i gropen och med hjälp av Megans ficklampa kan vi skymta när ägg efter ägg läggs i gropen. När hon är färdig öser hon tillbaks sanden ovanpå äggen och hasar sig sedan mödosamt tillbaks till havet. Sex veckor senare är det dags för hennes ägg att kläckas och hennes ungars tur att gräva sig ur gropen. Jag hoppas att även de får lite hjälp på traven av några nyfikna människor med bomullspåsar…

Jag åkte på turen Turtle Tracks med Sea Darwin. Turen tar åtta timmar och går spridda datum mellan april och september, vid full- och nymåne, men det är främst i slutet av säsongen som man har chansen att se sköldpaddsungarna kläckas. Sköldpaddorna som lägger ägg på Bare Sand Island är flatback havssköldpaddor. Varje hona lägger cirka 50 ägg. http://www.seadarwin.com