Möten med det vilda Australien

Möten med det vilda Australien

Text & Foto: Karin Lindberg

Australien har några av världens mest fascinerande djur och jag tror att många australienresenärer håller med mig. Djuren här är så olika dem vi ser hemma i Sverige och jag blir alltid barnsligt glad när jag ser en koala eller känguru i det vilda. Det är något visst med att se en sömnig grå pälsboll sitta och sova i en trädklyka högt över ens huvud eller att få se en hel kängurufamilj hoppa fram över en gräsbeklädd kulle. Det slår an en sträng av förundran och min fascination tycks bara växa för det här landets speciella varelser.

Australiens spännande djurvärld
Drömmen om att se australiensiska djur i det vilda har besannats flera gånger om och jag har haft turen att se de klassiska djuren emu, koala, känguru och krokodil under mina resor kors och tvärs genom landet. Iakttagelser av dingos, kookaburras och opossums har ökat den där speciella känslan av att befinna mig mitt i den australiensiska naturen, samtidigt som mötet med en krokodil på cykelbanan i Darwin var lite väl spännand Mötet har ingett mer respekt för djurens värld och jag inser att det gäller att vara beredd på det mesta för plötsligt är djuren närmare än man önskat.

Oväntade möten
Vissa möten har som sagt varit mer överraskande än andra, som när jag såg dromedarer (Tro det eller ej, men Australien har världens största bestånd av vilda dromedarer) ute i öknen och nästan körde fast i sanden i min upprymdhet eller den där gången jag skulle gå på toaletten och en grön trädgroda simmade i skålen. Upplevelsen av att se blå kräftor i regnskogens undervegetation var en ögonbrynshöjare och jag hoppade högt den gången jag nästan satte mig på ett bo utav en av de mest giftiga spindlarna här, the Funnel-webb spider, vars bett kan döda en människa.

Närkontakt
Man får vara lite på sin vakt, djuren kan komma en väldigt nära ibland som den magpie (en aggressiv skatliknande fågel) som attackerade mig om och om igen när jag cyklade genom dess revir under häckningssäsongen. Pulsen höjdes till max kan jag säga och aldrig har jag cyklat så fort som då! Händelsen skrämde upp mig rejält och jag kan avslöja att jag tog bussen hem.
Jag verkar dra fåglars uppmärksamhet till mig för jag har haft närkontakt med både emu och bush turkey. Emun norpade tag i ett snöre på vårt tält och skakade loss medan jag var inuti en tidig morgon på en camping ute i centrala Australien och den senare. Bush turkeyn följde mig hack i häl under en promenad i regnskogen. Inget fågelgodis som kan förklara uppvaktningen fanns i vare sig tält eller fickor.

Möten vid vatten
Mitt kajakintresse har bjudit på häftiga djurupplevelser. En gång dök en delfin upp och simmade bredvid en stund och en annan gång fick vi se en hel flock framför oss. På grunt vatten har en rocka majestätiskt svept fram under kajaken medan nyfikna pelikaner simmat lite väl nära för maximalt paddelutrymme. Farliga vattendjur har jag dock lyckats hålla mig undan, men en sötvattenskrokodil plaskade till med svansen när vi sent en kväll körde igenom en å i Kakadu National park, så där som man bara gör i Australiens outback.
Ett djur som jag har lagt ner mycket tid och möda på att se i det vilda är det förunderliga näbbdjuret. Jag har besökt otaliga zoo och djurparker utan att se minsta rörelse eller plask, så när jag fick höra talas om en nationalpark där man så gott som jämnt kunde se dem i vilt tillstånd, var jag inte sen att åka dit. Jag ringde parkvakten för att försäkra mig om att man sett näbbdjur den veckan, för en bilresa på två dagar är ju en ordentlig resa att ta sig för, för att kanske får se ett skyggt djur. Jag fick med mig en entusiastisk vän och glada i hågen körde vi iväg!
Nästa dag, under sen eftermiddag, anlände vi till nationalparken. Vi knatade direkt ner till ån för att ge oss mesta möjliga chans att få syn på detta udda djur och kan du tro, vi fick se en direkt! Hurra! Glädjen var total! Vi väste av lycka och fler kvävda hurrarop har nog sällan hörts vid den ån. Näbbdjuren simmade kvickt mellan stock och sten och vi fick ibland se dem alldeles nära, både i vattnet och uppe på land. Besöket var alldeles fantastiskt och vi fick se fler näbbdjur än vi vågat hoppas på.

Fortsatt sökande
Men, trots många otroliga, skrämmande och fascinerande djurmöten finns det några djur kvar på min lista, till exempel ljudlöst smygande hjälmkasuarer, björnliknande wombats eller Australiens version av igelkotten, den taggiga echidnan. De är djur som gärna håller sig på avstånd ifrån människan och trots campingturer utanför de vanliga turiststråken har jag inte ens skymtat en fjäder, svans eller tagg, av någon utav dessa tre.
Sedan jag flyttat till södra Australien hoppas jag få se wombats och echidnas då de sägs finnas gott om dem här. Jag är spänd av förväntan och vi får väl se vad nya djurupplevelser, nästa campingtripp eller rent av vad nästa tur på cykelbanan, kan ge. Djuren finns överallt runt omkring oss och som sagt ofta närmare än väntat.