Ordföranden har ordet


Ordföranden har ordet
Text: Erwin Apitzsch. Foto: Cecilia Apitzsch

Efter fem år var det dags igen, en resa till Australien. Den här gången till två nya delstater, South Australia och Tasmanien. Resan gjorde jag tillsammans med mina två yngsta barn, som studerar, och därför valde vi tre veckor över jul och nyår. Flygresan var lång, men inte i närheten av världens längsta reguljära passagerarflyg. Den är nämligen 14 530 kilometer, flygs av Qatar Airways, startar i Doha, Qatar och slutar i Auckland, Nya Zeeland. Flygtiden är 16 timmar och 20 minuter, med andra ord drygt två arbetsdagar.

Vi reste alltså till Australien, till skillnad från den portugisiske författaren Fernando Pessoa, som avslutade en dikt med raden ”Du kan vara lycklig i Australien, så länge du inte åker dit”. Den tyske poeten Jan Wagner tog fasta på detta och gav ut en diktsamling med titeln ”Australien”, utan att ha varit där. Han blev efter publiceringen inbjuden till Australien och skrev, som ett resultat av resan dit, en dikt om koalor – vad annars? Att hemma i fåtöljen läsa om exotiska platser i världen är spännande och inspirerande, men ingenting går upp mot att göra resan i verkligheten med allt vad det innebär av möten med människor, natur och kultur!

En oförglömlig resa till Australien gjorde också popgruppen Abba under sin tretton dagar långa turné 1977. De möttes av tusentals fans vid ankomsten till Sydneys flygplats och överväldigades av det entusiastiska mottagandet. Vid besöket i Melbourne fick gruppens planerade limousinefärd, på grund av trängseln, ersättas med att de vinkade till publiken från en balkong i stadshuset. Abba är fortfarande populära och 40-årsjubiléet uppmärksammades i ett inslag i tv-kanalen ABC 24. Den svenska ambassaden i Australien uppmärksammar också jubiléet i samarbete med National Film and Sound Archive i Canberra och Abba-museet i Stockholm. I mars kommer Lasse Hallströms film ”Abba: The movie”, som just handlar om turnén för 40 år sedan, att visas.

Medan vi är inne på kultur kan jag berätta att vi en regnig dag i Melbourne passade på att se filmen ”Lion” om en femårig pojke som kom bort från sin familj. Han blev instängd på ett tåg och hamnade i Calcutta, 1 600 kilometer från hemmet och blir placerad på ett statligt barnhem. Så småningom blir han adopterad av ett par i Hobart, där han växer upp. Under sina universitetsstudier i Melbourne träffar han studiekamrater med indisk bakgrund och börjar söka efter sin familj på nätet. Efter idogt sökande hittar han sin ursprungliga hemstad, som han besöker, men skickar ett meddelande till sina adoptivföräldrar i Tasmanien: ”Det är ändå ni som jag betraktar som mina föräldrar”. Filmen är mycket känslosam och det kändes lite extra att se den just i Melbourne efter att precis ha kommit från Tasmanien.

I februari drabbades New South Wales av en värmebölja med rekordtemperaturer på över 45 grader på flera håll i Sydneyområdet. Värmeböljan ledde till uppmaningar om att begränsa elanvändningen och att spara på luftkonditioneringen. Rekommendationen var att inte sänka inomhustemperaturen till lägre än 26 grader. Högre temperaturer leder till sömnsvårigheter. Temperaturhöjningen leder också till ökad risk för skogsbränder, men som tur är har detta inte inträffat i någon större skala. En annan effekt är att de höga vattentemperaturerna har orsakat den hittills värsta korallblekningen i Stora barriärrevet. På de värst utsatta områdena i den norra delen har två tredjedelar av korallerna dött. Även de mest motståndskraftiga korallerna har bleknat och dött på grund av den extrema situationen. Detta har medfört att Australien satsar 1,3 miljarder australiska dollar, ungefär 8,9 miljarder kronor, de närmaste fem åren för att förbättra vattenkvaliteten och därmed förutsättningarna för att korallerna ska klara sig bättre.

I en förort till Launceston på Tasmanien hände något mycket ovanligt. En australisk pälssäl tog sig upp på en parkerad bil och hoppade sedan vidare till nästa bil. Denna manöver utfördes genom att glida ned på den första bilens baksida och hoppa upp på den andra bilens motorhuv. Allmänheten reagerade med förvåning, men en biologisk expert menade att det, med tanke på det stora antalet pälssälar i Tasmanien, inte är så ovanligt att hitta pälssälar på ovanliga ställen. Hur det slutade? Jo, sälen sövdes och transporterades bort. Vi hade lämnat Launceston några dagar tidigare, så vi blev inte vittne till händelsen, men på vår vandring i Freycinet nationalpark i östra Tasmanien fick vi på nära håll se några kängurur i skogen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: