Dampier Peninsula, Cape Leveque


Dampier Peninsula, Cape Leveque

Text & Foto: Annica Reid

Väl framme slog vi oss ner på altanen och bara skrattade när vi insåg vilken oslagbar utsikt vi har! Men vi tar det från början….

I morse hade vi hämtat vår hyrbil, en Mitsubishi Outlander. Vi är på väg norrut. Vi vet att stundande resan inkluderar 95 km oasfalterad väg. Det visar sig snart att vi inte behöver oroliga, bilens stötdämpare är i gott skick!

Vägen vi kör på består av röd sand. Det gäller att hålla fönsterrutorna stängda för att vi inte ska bli helt rödfärgade och dammiga. Naturen utanför våra stängda bilfönster är fantastiskt vacker. Den röda jorden står i fin kontrast till de olika gröna färgerna på buskar och träd såväl som färgerna på alla blommande växter vi passerar. Bland träden finns mängder av mina favoritträd de så kallade ”gum trees”. Träden finns i många olika varianter av och flera har små vackert orange gula blommor.

Det är också påtaglig fågelaktivitet på vår väg norröver. Vi ser örnar i olika storlekar som cirkulerar över oss såväl som långt bort på himlen. Jag försöker febrilt se vad det är de söker efter men det visar sig vara förgäves. De wallabys vi ser är väl kamouflerade vilket gör dem otroligt svåra att upptäcka. En del upptäcker vi först efter en lång stund och när vi väl fått upp kameran för att ta ett foto har de redan hunnit hoppa vidare på sin färd.

Totalt 214 km norr om Broome parkerar vi bilen på Kooljaman Resort. Vi är så långt upp på ’Dampier peninsula’ vi kan komma. Landet här uppe tillhör aboriginerna, ’the indigenous people’. Vi är på deras mark i deras natur och på deras villkor. Namnet ”Bardi” betyder just ’Cape Leveque’. Här har vi bokat in oss på en så kallad ’wilderness style luxury camp’.

Kvinnan i receptionen lugnar mig när jag ställer mina frågor om djur och natur. Frågor om det finns farliga ormar, simmar krokodiler i vikarna ? Jag får lugnande besked att det finns inga skorpioner eller krokodiler precis här. De sistnämnda gillar tydligen inte det klara vatten som området erbjuder. Hajar däremot, jo visst finns de men de är ovanliga så här års och då inga olyckor har inträffat så det är helt OK att bada! Hm, hade någon hemma sagt att det finns hajar i vattnet hade jag nog valt en annan beach men här blir jag lugn trots allt. Känns som vi är ett med naturen på denna utlokaliserade plats på jorden.
Vi får safari tent “Maargong”. Kör fram bilen och kliver upp på den altan där vårt tält står. Tältet har tre sängar, bord och sänglampor. Det är cirka 18-20kvm stort med ingångar på vardera kortsida. Väggar av varianten grövre myggnät och på varje långsida finns tre “fönster” med rullgardin på utsidan. På den altan allt står finns också en tillhörande byggnad som är vårt fullt utrustade kök och toalett samt dusch. Den främre altandelen som vätter mot havet är rymlig och hela konstruktionen står uppbyggd på pelare. Nämnd altandel är även den utrustad med allt vi behöver i form av bord, stolar och till och med en barvagn. Och givetvis en BBQ. Vad vore ett riktigt boende i Australiens outback utan tillgång till grill?

Här uppe på altan har vi en magnifik utsikt över havet. Här ska vi husera i två nätter. Det är underbart charmigt och vackert. Stranden ligger nedanför oss. En gångväg/trappa leder oss ner till ’Eastern beach’ där det kristallklara havet glittrar i blåturkost. Vattnet känns saltare här och vi kan flyta omkring hur lätt som helst. Det gäller att ha koll på tidvattnet för mycket cirkulerar kring detsamma och för oss som älskar att bada är det också en ack så viktig faktor. Första kvällen väljer vi att äta på Kooljamans restaurang. Vi hade gjort vår bokning i förväg vilket är ett måste. Det visade sig vara ett mycket bra beslut för den kvällen åt vi den i särklass godaste middag vi ätit under hela vår resa!

Redan vid halv sju är det becksvart, bara stjärnorna lyser ovanför oss. Inga lampor eller lyktor på vår väg tillbaka. Vi lämnar restaurangen med ficklampan i handen. Ett måste visar det sig för det är omöjligt att urskilja något överhuvudtaget på marken utan densamma. När vi går till sängs kan vi fortfarande se stjärnhimlen utanför vårt tält. Känns magiskt.
Första gången vi vaknar ser vi en bit av månen. Men inte månen på sidan likt en ’vanlig’ nymåne utan mer i form av ett stort leende. Månen är liksom glad!
Klockan är väl kring 03 och vågorna slår fortfarandet. Nu börjar även fåglarna vakna men vi själva somnar om. Vid nästa uppvaknande går solen upp utanför vår altan.

När vi väl går upp för att ta varsin kopp kaffe kokar vi vattnet i en gammal hederlig kaffepanna på vår gas-BBQ. Vi har för övrigt med oss allt i mat- och dryckesväg som vi behöver här uppe.
Vi sätter oss och läser, hör att fler vaknar upp då vi hör fler vattenkokare som börjar tjuta av liv. Förutom ljudet från vågorna som slår in på stranden är det full aktivitet av olika fåglar. I broschyren som finns på rummet får jag reda på att jag sett fåglar som ’pied oystercatcher’, ’little corella’ och ’double-barred finch’.
Det är högvatten och inga problem för oss att slänga oss i havet. Vi har med oss cyklop och snorklar och ger oss iväg på en simtur. Det verkar som om fiskarna är lite blekare i sin färg jämfört med vad vi såg när vi snorklade i ”Ningaloo reef”.

Vi pausar och ser oss omkring. Efter en stunds snorklande tar vi en promenad på stranden och inser att vi är helt ensamma. Vi fotar och njuter av hela situationen och tycker båda att allt känns lite overkligt. Efter en stund blir vi fler på stranden. Vi hejar på varandra och vi verkar ha gemensamt att detta är så nära paradiset vi kan komma just nu.
Området kring denna camp/tältområde består av stor växtlighet, gångavstånd till allt vi behöver, men nästa dag tar vi ändå en kort biltur en bit bort, på en annan strand. När vi närmar oss den, där det är OK att köra bil, passerar vi lite av en pumpstation. Här uppmanas vi lätta på däcktrycket för att inte köra fast i sanddynorna på vår fortsatta väg.

För första gången provade jag på att köra hyrbilen och var dessvärre lite väl försiktig. Ett misstag som resulterade i att vi fastnade i sanddynorna trots allt. Oj, vad gör vi nu? Jo, vi gav oss ut båda två och lade oss på knäna för att med händerna skyffla bort sanden. Försök nummer två gick bättre och med ”gasen i botten” kom vi tillbaka till säkerheten och kan pumpa tillbaka luften i däcken igen.
Vår andra kväll i ’tältet’ äter vi middagen på vår altan. Vi grillar på den superfina BBQ vi har tillgång till. Tillika en grill som är väl utrustad med flera olika, mycket fina, grillverktyg. Grant, australiensare som han är, är i högform och verkar stortrivas i sin roll som kvällens ”BBQ-mästare”.
Likt kvällen innan avslutar vi även denna med att lyssna och supa in ljudet av naturens alla ljud. Är det syrsor? Geckos? Grodor? Då det är becksvart runt omkring oss får vi inga svar. Havets vågor fortsätter slå oavbrutet och det låter som havet är vilt denna natt. När vi efter en händelserik och väldigt annorlunda dag i våra liv går till sängs, undrar vi lite om månen kommer vara lika ’glad’ som vi är nu, i morgon bitti igen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: