Borta men hemma – 40 dagar


Borta men hemma – 40 dagar
Text & Foto: Beata Akersten

Efter 40 timmars resa ner (Down Under) och 40 grader upp blev vi hämtade av dotter Stina och svärson William på en liten järnvägsstation i Broadmeadow i mitten av januari. Efter ytterligare två timmars bilfärd träffade vi våra barnbarn i Diamond Beach på östkusten. Där var en stor härlig villa bokad, tröttheten var som bortblåst. Vi startade med en försenad julklappsutdelning och sen var det full fart till stranden för kvällsdopp med oss bleka svenskar. Forster var närmaste stad dit vi åkte dagen därpå. Barnbarnen gled iväg med paddle board på det lugna vattnet och jag fick min första solbränna på viftande fötter i solen. Resten av mig var i skuggan. En vecka vid havet gick fort, men vi hann med lawn bowls på Black head bowling club, stillahavsvågor vid solnedgången, morgondelfiner vid soluppgången, stygga blue bottles och brännhet sand, allt varvat med sol och bad.
Nöjda styrde vi färden hemåt, nästan alla.William och barnbarnet Jack styrde kosan mot Sydney och crickettävlingar. Vi andra åkte till universitetet i New Castle, där äldsta barnbarnet Ellen skulle börja om några veckor. Igenkännandets glädje, då Per-Anders och jag varit där några år tidigare för studiebesök hos kollegor.

Hem till gården Tarcoola, Där väntade gräsklippning efter en veckas frånvaro, vattning och ogräsrensning, omsorger för gårdens alla djur, varvat med dopp i poolen. Oj, nu höll jag på att glömma all tvätt, verkligen snabbtorkad och med mogna vindruvor frestande nära torkställningen. Mums!
Staden Gunnedah ligger några kilometer bort. Där finns allt man behöver. Vår dotter arbetar som biträdande optiker och tid var bokad för oss. Förstklassig service och nya glasögon för min del, solglasögon också. Per-Anders fick stå över denna gång, allt var ok. Ett besök på Stockholm Florist, ägd av skånska Tove, är ett måste. Även hon har ”drabbats” av kärlek i Australien, och bor med make och två döttrar i staden. Hos henne finns vackra blommor och svenska träskor att köpa.

För första gången deltog vi i firandet av ”Australia Day”. Den började med en kort gudstjänst ute i det fria, med stadens orkester där barnbarnet Maja spelar flygelhorn. I skrivande stund vann Maja solotävlingen i flygelhorn vid Australian National Band Championships på Tasmanien under påskhelgen. Vid Australia Day gäller man ur huse, många klädda i flaggor och hattar med flaggmönster och det är forsränning med påhittiga farkoster i granna färger, hundparader och trevliga sammanträffanden med personer vi träffat vid tidigare besök.
Staden Tamworth ligger cirka åtta mil bort. Där anordnas en countrymusikfestival varje år. Lokalbefolkningen får trängas med massor av besökande från olika delar av Australien och omvärlden. Vi besökte festivalen under två dagar och upplevde gatukonserter och en synnerligen lång kortege av artister i olika fordon.
Hemma på gården, där vår dotter trodde att vi hade tråkigt, hade vi barnbarn, värme, sol, pool, lekfulla hundar, tre kattsyskon, kossor, hästar och vardagliga sysslor, hämta skolbarn från skolbuss, köra till musikrepetitioner, delta i cricketövningar. Men det fanns också tid för flera synnerligen intressanta studiebesök.

Ett oväntat besök av nye grannens åskrädda hund resulterade i en ”VIP tour” till kolgruvan Maules Creek, där grannen hade en ledningsfunktion. Tilläggas kan att hunden gärna återvände. Vidare blev det ett studiebesök på en stor gård med mycket välskötta köttdjur. På gården fanns många vackra stenformationen som vi besåg tillsammans med den geologiskt kunnige ägaren. Ännu en höjdare var besök på en bomullsodling där vi hade en kunnig guide i vår svärson, som bland annat visade olika bevattningslösningar.
Vår dotter arbetar vissa dagar på optikfilialer i andra städer. Vi följde med till Narrabri och besökte Mount Kaputar med sina vackra bergsformationer. På nära håll hade vi utsiktsparken Pensioner´s Hill i Gunnedah. Så det blev åtskilliga semesterturer på semestern. Även ett kärt återbesök i Hunter Valley, kombinerat med ett besök i den idylliska staden Morpeth hos släktingar. Värdfolket har besökt oss i Sverige och då tog vi dem på en tur runt Vättern, med besök i deras släktingars hembygd.

”Not a drama” var ett nytt uttryck vi fick lära oss. Ibland kan det dock bli allvar. Flera dagar med mer än 40 grader i skuggan, som mest 46 grader, gjorde gräs och annan vegetation snustorr och eldfängd och det var flera bush fires i omgivningen. Då var nödväskan packad och vattenslangarna redo.
Till slut en lyxig biltur med vår dotters svärföräldrar till Sydney 40 mil bort. Det var bara några månader sedan vi släppte av dem på Arlanda efter deras tredje sverigebesök. En god middag och övernattning hos faster Diana avslutade vår vistelse i Australien. Den här gången reste vi ensamma, men vi har två barnbarn nästgårds i Sverige. Det känns tryggt att veta att i framtiden kan Johannes och Josefina ta med oss Down Under. För ett par år sedan var det omvänt, det vill säga att vi tog med dem under jullovet utan deras föräldrar .

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: