Rundresa och farmarliv på Masterton fårstation

Text & Foto: Mia Ivarsson

Vår dotter Elisabet flyttade till Nya Zeeland 2006, ett land hon blivit förälskad i redan 2004 i samband med en sexmånadersresa i Australien och Nya Zeeland. Jag förstår nu varför! Med en sådan natur och fantastiska platser kan man inte annat bli.

Efter att Elisabet hälsat på i Sverige över jul och nyår 2007, reste jag och lillebror Johannes med henne ”hem” i februari 2008. Vilket äventyr för tolvåringen!
Vi landade i Auckland den 11:e, trötta och jetlaggade. Direkt till inrikesflyget och vidare till Palmerston North där Elisabets sambo Snow mötte upp oss. Sedan var det bara ”några” timmars bilresa till Masterton och fårstationen där de arbetade.

Vi vilade upp oss ett par dagar innan vi startade vår ”Tikitour” runt en del av Nordön. Med Elisabets lilla Holden körde vi många mil. Första målet var staden Taupo, nästan mitt på Nordön. Vi körde längs med Desert Road, förbi vulkanerna Mount Ruapehu, Tongariro och Ngauruhoe. Vilken spektakulär natur med sitt karga landskap, vildhästar som strövar längs vägen och kiwifåglar i buskarna.
Taupo ligger vackert beläget på Lake Taupos norra strand och är ett av Nya Zeelands populäraste turistmål. Fem kilometer utanför Taupo ligger vattenfallet Huka Falls som är ett måste att se! Vattnet gnistrar vackert i grönt och blått när cirka
220 000 liter i sekunden forsar fram. Vi passade även på att bada i varma pooler i parken.

Färden fortsatte till Rotorua, en central plats för maorikulturen. Men det luktar inte särskilt gott när man kör in i staden. På grund av alla heta källor och geisrar med underjordisk verksamhet är ruttna ägg något man kan jämföra lukten med!
Vi körde vidare till The Green and Blue Lakes utanför staden och bodde på en campingplats precis vid stranden av the Blue Lake. Här stannade vi i två dagar och badade i sjön, besökte the Caterpillar Experience samt ett museum med över 30 renoverade caterpillarfordon från 30-talet och fram till sent 50-tal. En historisk vandring bland vintage-lastbilar och grävmaskiner. Tyvärr är museet stängt sen några år tillbaka.

I Rainbow springs Nature Park som också ligger i Rotorua kan du, om du har tur få se levande kiwis i dess rätta miljö. Vi hade turen att få se en kiwiunge födas när vi besökte parken! Parken gör allt för att kiwifågeln ska överleva för framtida generationer, och räddar övergivna ungar från att bli rått- och hermelinmat ute i det fria.

Vårt nästa mål på tikitouren blev Mount Manganui vid Tauranga, Bay of Plenty. Även detta en fantastisk plats med mycket att se! Berget höjer sig 232 meter över havet. Vi vandrade runt hela berget, vilket tog cirka 1,5 timma. Så vackert!
Efter två dagars solande och badande i Stilla havet på Omanu Beach fortsatte vår färd till Gisborne på östkusten. Det var här James Cook siktade land på sin jungfruresa till nya Nya Zeeland 1769. En vacker hamnstad som även kallas huvudstaden av Chardonnays gröna druva. Från Hawke´s Bay kommer många goda viner som du kan testa på bland annat Gisbornes årliga Wine &Food festival i oktober.

Innan vi fortsatte till Wairoa, där Elisabets svärföräldrar bor, passade vi på att mellanlanda på Mahia Peninsula, en spektakulär halvö med vackra sandstränder och klart vatten. Här kan du surfa, bada, utforska vandringslederna eller helt enkelt bara slappa! Även Castlepoint som ligger vid på östkusten inte långt från Masterton är en plats med härliga badstränder och mycket båtliv. Stigen upp till Castlepoint Lighthouse är rätt brant, men när du väl står vid fyren och tittar ut mot horisonten, är det mödan värt! En plats att lägga till Must do-listan enligt min åsikt.

När vi väl kom hem till Masterton igen, var det farmlife som gällde. Vi njöt av att få följa med och flytta djuren till nya paddockar, köra fyrhjuling, följa med på vildsvinsjakt på natten, ja listan är lång över upplevelser som vi sent ska glömma.

Vi hann även med en dagstur till Wellington, med tåg. En underbar dag på nationalmuseet Te Papa (även det Must do!) och shopping i mysiga affärer.

Hemresedagen till Sverige närmade sig. Vi längtade naturligtvis efter familjen i Båstad, och de efter oss. Efter denna första resa har det blivit
många fler, vi försöker resa en gång om året. De tre barnbarnen på Otuiti station vid Wanganui River längtar till nästa gång mormor och morfar kommer!