Med husbil på Sydön

Text & foto: Mia Ivarsson

Jag, min man Kenneth och vår yngste son Johannes har firat jul och nyår på andra sidan jorden två gånger. Första gången var 2010-2011 när vårt andra barnbarn Aimee skulle komma till världen, och andra gången 2012-2013. Då hade tredje barnbarnet Logan anlänt i september, så vi längtade verkligen efter att träffa hela familjen igen.

När vi bekantat oss med den nya familjemedlemmen och hämtat oss efter flygresan från Sverige, vilken vi alla tre tycker är rätt påfrestande, var det dags för en veckas upplevelser i husbil. Leah, fyra år, såg fram emot att få följa med morfar, mormor och morbror Johannes (och få lite semester från småsyskonen). Vi flög från Auckland till Nelson på Sydön. Efter landning och utcheckning blev vi hämtade av en jättetrevlig äldre herre som hyrde ut husbilar. Vi fick jättemycket och bra information om allt från husbilens utrustning och funktioner både inuti och utanpå, till vad man bör tänka på när man har små barn med! Vi inriktade oss på att utforska norra delen av Sydön.

Snart gav vi oss iväg
Första anhalten blev Kaiteriteri, en trevlig liten semesterort vid Abel Tasman Parks utkant. Vi körde till Holiday Parks campingplats, checkade in och parkerade husbilen och nästan sprang ner till den fina sandstranden. Leah och Johannes doppade sig snabbt i det grunda tidvattnet, härligt! Att få uppleva sandstrand och bad för en fyraåring som mest får se får, kor och kuperat beteslandskap, så var det här himmelriket på jorden! På vägen tillbaka till campingen passade vi på att handla mat och lite annat gott till kvällsmaten. Första kvällen i husbil blev början på en veckas campingliv vi sent ska glömma.

Nästa morgon när vi öppnade dörren slog värmen emot oss, och solen sken ikapp med alla campare och semesterfirare. Vi åt en snabb frukost och gjorde både oss och husbilen klara för avfärd. Staden Murchison vid State Highway 6 blev nästa stopp. Den lilla staden ligger vackert i ett lantbruksdistrikt i en dal mellan Victoria Forest Park och Nelson Lakes National Park. Åt vilket håll du än vänder blicken, ser du en storslagen natur. Det blev en härlig lunch på ett mysigt ställe mitt i ”city”. Vi tog en tur längs huvudgatan och svängde in på stadens supermarket. Det är förbluffande att se ett antal gummistövlar och arbetskängor stå utanför ingången till affären, och sedan mötas av människor hasandes runt på sina raggsockor! Med hänsyn till kunder med känslig näsa går man inte in med smutsiga fotbeklädnader fulla av exempelvis fårskit och dylikt.

Vi fortsatte vår tur på eftermiddagen mot Beach Camp utanför Punakaiki på västkusten. Leah ville genast ner till stranden med den svarta sanden och bada, men vågorna slog upp alldeles för högt för henne. Kenneth och Johannes däremot trotsade vågorna och riskerade nästan livet för ett dopp. På kvällen passade vi på att tvätta lite kläder i tvättstugan, och duscha på campingen. Duschen är väldigt liten i husbil, så det är skönt att utnyttja faciliteterna som erbjuds mot en liten peng. Efter en god natts sömn körde vi mot det spektakulära Pancake Rocks, en av Sydöns mest besökta turistattraktioner. Under miljontals år har kalkstensklipporna formats av hav, vind och regn till att se ut som pannkakor staplade på varandra. Vågorna slår hela tiden mot klipporna. Det har bildats pooler mellan klipporna som man ser när man går längs den asfalterade vandringsleden, vilken passar både för barn och rullstolsburna. Det var verkligen en upplevelse att se dessa klippor.

Vi styrde kosan söderut mot Greymouth, för att sedan köra österut genom Arthur´s Pass Nationalpark. Vi körde många mil genom ett landskap, så vackert att det måste upplevas på plats för att kunna förstå hur vackert det är. Fast vägarna är inte att leka med för en person med höjdrädsla. Tur att de andra klarade resan, medan jag mest blundade när det var för hemskt. Vi gjorde många stopp, dels för Leahs skull, dels för att bara njuta av natur, fauna och flora. En Kea hälsade på när vi stannade på en jättefin rastplats. Vi kan intyga att ryktet om att denna papegoja är väldigt närgången stämmer! Frampå kvällen nådde vi Waikuku Beach utanför Christchurch. Vi insåg att ge sig in i en stad där reparationer och återuppbyggnaden efter den senaste jordbävningen 2011, inte var relevant för oss. Desto bättre att tillbringa någon dag vid en fin strand och njuta av bad och vackert väder.

Dagen därpå stannade vi i Kaikoura, ännu en fantastisk ort med breathtaking natur och upplevelser. I två dagar njöt vi av att bland annat köra till en sälkoloni vid Kaikoura Peninsula. Vi kom väldigt nära djuren, som låg och solade och simmade i det ljumma havsvattnet. Kaikoura är populärt bland surfare för de fina stränderna. Även valsafari är jättepoppis, särskilt kaskelotter och delfiner älskar den marina miljön. Vi tillbringade en hel eftermiddag på stranden nedanför campingen med att studera något som såg ut som valar. Till sist insåg vi att ”valarna” inte flyttade sig särskilt långt. Det var i själva verket ett skär eller grund som liknade de stora djuren. Tala om synvilla, dessutom kände vi oss rätt dumma som inte fattade vad det var vi egentligen såg. Vi badade och lapade sol på underbara stränder, shoppade i affärer med massor av souvenirer, och åt gott på de små restaurangerna som ligger utmed Beach Road. Kaikoura kan rekommenderas, både för barn och vuxna.

Nästa destination var Picton, där färjorna lägger till i hamnen. Det är så vackert när båtarna kommer glidandes fram i det klarblå vattnet. Vår vecka på Sydön närmade sig sitt slut. Vi fortsatte mot Nelson från Picton och Blenheim näst sista dagen, på en så slingrig väg att jag just där och då, trodde att vi inte skulle komma fram helskinnade. Men Kenneth klarade det med bravur. Efter en veckas körning med ett helt bohag i en husbil, blev han en fena på att ratta ekipaget ända in i mål. Vi lämnade husbilen på avtalad tid vid hotellet nära flygplatsen. Sista kvällen före hemfärd till Nordön satt vi i solnedgången i staden, som anses vara en av de bästa platserna i landet vad gäller klimatet, med i genomsnitt 2400 soltimmar per år. De timmarna följde oss en hel vecka, förutom en eftermiddag med lite duggregn. Vilken tur att vi bokade just den veckan!