Gunnedah – en bit av real country Australia


Gunnedah – en bit av real country Australia
Text & Foto: Malin Boman

Lägger man ett finger mitt emellan Coffs Harbour och Port Macquarie på östkusten av New South Wales och drar ett streck inåt landet hittar man den lilla staden Gunnedah. Vanligtvis betar stora mörkbruna biffkor i de milslånga hagarna medan moderna jackaroos i slitna jeans, skitiga boots och insvettade Akubra hattar far omkring på motorcyklar för att hålla rätt på boskapen.
Men just nu ligger landskapet öde, inte ens de mest odödliga grästuvorna har orkat hålla sig vid liv, och en onaturligt vetefärgad horisont har rullat in som en flodvåg. Tystnaden efter fåglarna som antingen har dött av svält eller flyttat till något bättre ställe är uppenbar. Den värsta torkan i mannaminne har sugit ut nästan allt liv så långt ögat når. Och som om detta inte var nog flyter vita moln förbi under den klarblåa himlen. Här tänker de inte stanna och inte en droppe vatten har fallit på hur många månader som helst.
I början på året låg en stor del av Queensland under vatten samtidigt som det brann i skogarna på Tasmanien och torkan fortsatte i norra New South Wales. Det är verkligheten i Australien, även om torkan och bränderna har brett ut sig betydligt sedan dess. Men här ligger Gunnedah, en bit av real country Australia. Eller?

För längst med Conadilly Street i själva centrum ligger en liten gränd där man skymtar ett litet ombyggt garage i rött tegel och en vajande flagga i blått och gult. Gröna hängväxter trängs innanför det blyertsgråa skyltfönstret medan chockrosa orkidéer fyller en gammal vintunna, och små fikonträd samsas i en gammal sädessil. Nog känner man sig lite hemma inne i butiken Stockholm Florist med sina skandinaviska inslag? Inte undra på, den ägs av Tove Sparkes uppfödd i Landskrona och vars mamma vi känner och orsaken till att vi tagit oss hela vägen från Brisbane för att säga hej. Hit flyttade Tove och Matt med sina två döttrar Siri och Elsa för sju år sedan och stormtrivs.

Precis som de flesta svenskar märks det att Tove längtar efter Sverige ibland då hon har flätat in en hel del svenskt i sin mysiga butik. Här komponeras varje enskild bukett med stor omsorg till den lycklige mottagaren, något lokalbefolkningen inte hade varit bortskämda med då de andra floristerna endast sålde färdigbundna buketter.
Tove och Matt har välkomnat oss varmt, och erbjudit oss att övernatta i deras studio som mormor Inger brukar bo i när hon kommer på besök. Ikväll kommer även ett annat par bekanta på middag, William och Stina som bor på en farm här intill och Stina är från Värmland, informerar Tove. Men först vill vi visa er tomten vi har köpt. Kom så kör vi!
Halvvägs uppe på en kulle med oändlig utsikt stannar Matt bilen. Tomten är enorm och han gestikulerar ivrigt var huset ska ligga. Att äga sin egen mark och bygga sitt eget hus finns i blodet hos alla australiensare, och helst ska det vara långt till nästa granne, precis som här. Hela familjen ställer villigt upp för fotografering.
Hemma igen dyker William och Stina snart upp och Matt tänder grillen i den heta sommarkvällen. Stina är lika varm och glad som Tove och de verkar njuta av att prata svenska tillsammans medan Tove fixar en stor svensk potatissallad.

När döttrarna var yngre hade vi alltid en svensk au pair som underlättade vardagen och dessutom lärde tjejerna sig svenska, berättar Tove. Det gick för det mesta riktigt bra. Fast det är en stor skillnad på svenska ungdomar och australiensiska. Australiensiska ungdomar är betydligt artigare och inte så bortskämda, men samtidigt fick de svenska tjejerna känna på lite australiensiska attityder de också. En tjej fick vänta över två timmar här hemma på att hennes dejt skulle dyka upp. Hon trodde nog att han hade dumpat henne, så jag fick förklara att det hade han säkert inte, men att det där med att hålla tiden inte är så noga här, skrattar Tove medan vi går ut till de andra runt utebordet.
Vi fortsätter att prata lite om hur vi har fått lära oss att anpassa oss i vårt nya land medan Matt står vid grillen och håller ett öga på stekarna.
När jag först kom till Australien bodde vi i Nanango i Queensland, och jag var vegetarian, säger Tove. Men det tog inte lång tid innan jag slutade med det. Ja, men visst fick hon vara vegetarian om hon ville! Vi hade ju både tomatketchup och lök när vi grillade, skämtar Matt. För visst är det så att barbeque är lika livsviktigt som sill och nypotatis på midsommar för en svensk. Det är bara det att man firar “midsommar” hela året om!


Jag måste erkänna att jag kan få hemlängtan ibland, säger Stina och lägger en hand över bröstet. Och jag storgråter varje gång jag ska ta farväl av min gamla bästis Linn hemma i Karlstad. Det känns alltid tungt. Vi andra känner igen den där smärtan, men det känns även skönt att få dela den med andra som faktiskt förstår. Samtidigt känner vi oss lika hemma här och har fått ett större perspektiv på livet. Det blir en härlig kväll och en underbart god barbeque i nya vänners lag.
Morgonen därpå har vi fått stränga order om att titta in hos Stina och William på vägen tillbaka till Brisbane. De vill visa oss sin farm och den nu uttorkade flodbädden som deras son Jack annars går och fiskar i. Något greppar hjärtat då vi kommer ner i den torra flodbädden. Långa trädrötter står som styltor längst flodens sidor likt spökliknande skulpturer. Måtte regnet komma snart! Medan vi går tillbaka till huset småpratar Stina och jag och upptäcker då att även hennes föräldrar har skrivit flera artiklar för Down Under! Va? Är det sant?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: