En utflykt till Cape Reinga – Nya Zeelands Nordkap
Text & Foto: Margot Garmelius & Tomas Eisner

Det finns flera olika bolag som erbjuder turer upp till Cape Reinga men se till att välja en buss med fyrhjulsdrift. Då finns nämligen möjligheten att åka en mycket längre sträcka längs Ninety Mile Beach. Det är inte helt klarlagt varför den heter så eftersom den bara är 55 engelska miles (vilket faktiskt motsvarar 90 kilometer). Hur som helst så är det en mycket lång strand och vid lågvatten är den dessutom mycket bred. Det kändes overkligt att susa fram i full fart på stranden som vi gjorde. Vi kunde åka söderut i ungefär 70 km av dess fulla längd och att en ta en paus för att njuta av stranden och utsikten är ett måste.

Vi valde att åka med Harrisons Cape Runner som startar sin tur kl 09.00 från Kaitaia. Vi hade bokat i god tid eftersom vi var där ett par dagar före jul vilket på Nya Zeeland är högsäsong. Turister från alla världens hörn checkade in och flera bussar lämnade Kaitaia. Chaufförerna är även guider och vår chaufför/guide pratade oavbrutet längs vägen. Alla guider var ”locals” så vi fick veta allt från var barnbarnet gick i skolan till historia, maorikultur och sägner.

Här uppe i Northland, den nordligaste och mildaste delen av NZ, har sanden fått breda ut sig eftersom man förr lät avverka mängder av träd för bland annat båt- och husbyggen, vilket fick till följd att när träd inte längre kunde binda jorden så spred sig sanden. Nu har man tagit beslutet att en stor mängd träd skall planteras och det har man nu påbörjat. Även odlingar av kiwifrukt, citrus och avokado breder ut sig. Detta är den största nyplanteringen av träd på södra halvklotet på mycket länge. Summan 1 miljon träd nämns.

På sträckan norrut gör vi några stopp på olika intressanta platser och det hinns även med lunch och fikastopp. Väl uppe vid Cape Reinga får vi en promenad ner till fyren. Det tar cirka 20 minuter att gå ner till udden och här har vi en jättefin utsikt över det bubblande vattnet som markerar att här möts två hav, Tasmanska Havet och Stilla Havet.
För den som gillar att vandra och dessutom utmana sig själv, kan ta bussen upp till Cape Reinga och sedan gå längs kusten tillbaka söderut. Vi träffade en kille från Tyskland som var på väg för att starta sin vandring söderut. Han planerade att gå hela vägen ner till Wellington. Är det någon plats i världen jag skulle kunna tänka mig att göra en sådan vandring (om jag hade orken) så är det på Nya Zeeland. Inga giftiga spindlar eller ormar, inga rovdjur, bra klimat (om man har regnskydd) och mycket trevliga och gästvänliga människor.

Ett av stoppen på väg tillbaka som definitivt är värt att nämna är stoppet vid sanddynerna där vi får testa ”Body Boarding” (surfa på magen) på sand. Efter den aktiviteten blev det helt bråttom att komma iväg eftersom tidvattnet var på väg in. Trots fyrhjulstrift var det viktigt att komma igenom en viss passage ut mot stranden i tid innan vattnet skulle bli för djupt. Förutom ”sand surfningen” är den stora behållningen att kunna susa fram längs den långa, breda stranden. Det känns lite overkligt att kunna färdas så länge på en strand.
Eftersom dagsturen startar rätt tidigt på morgonen är det smart att hitta en trevlig övernattning i närheten för Kaitaia som stad är inte så spännande. Det finns flera trevliga havsnära orter i närheten. Man kan söka övernattningsmöjligheter i och runt Doutless Bay eller högre upp på Karikari Peninsula. Vi bodde i Taipa där vi hittade ett trevligt boende nära stranden. Vi valde en ort som gjorde det möjligt att nå Kaitai inom en halvtimma med bil.

På resan söderut stannade vi även ett par nätter i Bay of Islands. Detta är också en trevlig del av Northland och ett område med mycket att se och göra. Waitangi, Pahia, Russel och Keri Keri är några av orterna med intressant historia. Från Pahia utgår också båtturer till de många små öarna som ligger här. I Waitangi finns också ”Treaty House” där avtalet mellan engelsmännen och maorifolket undertecknades den 6 februari 1840. Därför firas varje år Waitangi Day den dagen som kan sägas vara Nya Zeelands nationaldag. Här finns också Waitangi Treaty Grounds där man kan se och lära mycket om maorifolkets historia, seder och bruk.