New Plymouth och Mt. Taranaki – Ett glömt hörn av Nordön


New Plymouth och Mt. Taranaki – Ett glömt hörn av Nordön
Text & Foto: Margot Garmelius & Tomas Eisner

På vår senaste resa till Nya Zeeland hade vi bestämt oss för att denna gång inte missa att besöka ett av de områden vi tidigare inte besökt, nämligen Nordöns sydvästra hörn där Mount Taranaki och New Plymouth ligger. Planen blev då att efter några dagars besök i Wellington, där vi bland annat tittat på Weta Studios som vi skrev om i ett tidigare nummer av Down Under, ta en hyrbil och bila norrut utefter den västra sidan av ön.

Vägen norrut från Wellington är mycket vacker där den slingrar sig utefter kusten med många vackra vyer, som det så ofta är när man bilar runt på Nya Zeeland. Efter några timmars resa tornade en fantastisk vy upp framför oss. Mt Taranaki, som vulkanen numera heter, visar upp sig i sin hela prakt framför oss. De flesta dagar syns inte toppen eftersom molnen skymmer, men till vår stora glädje såg vi hela berget i strålande sol. Fantastiskt!

Tidigare hette berget Mt Egmont som är det engelska namnet men efter att man under de senare åren omvärderat ursprungsbefolkningens ställning och inflytande har man gått tillbaka till maoriernas namn så därför heter berget numera Mt Taranaki. Berget/Vulkanen har en snöklädd topp och en ovanligt symmetrisk konisk form. Den är så pass lik det japanska berget Fuji så i Tom Cruise-filmen ”Den siste samurajen” fick Mt Taranaki föreställa Mt Fuji.

Vi hade under resan mot New Plymouth läst på en del om staden och noterat att det fanns ett väldigt intressant konstmuseum som heter Len Lye Center. Det verkade vara mycket spektakulärt så vi styrde kosan dit direkt. Redan vid första anblicken förstod vi att det skulle vara värt att se. Hela fasaden är täckt av böljande och skinande blankt rostfritt stål tillverkat i New Plymouth. Mycket spektakulärt! Inne i centret visas flera verk av konstnären Len Lye (1901 – 1980) som utan tvekan är en av 1900-talets mest originella konstutövare. En enmans konströrelse som spänner över flera länder och flera medier under sin livstid. Lyes karriär handlade om en ”Art of Movement” där han ville påverka människor fysiskt och känslomässigt så att konsten blev en helhetsupplevelse. Han var en pionjär inom experimentell film och kinetisk skulptur och det fick vi verkligen se prov på i detta center. Väl värt ett besök.

Efter denna upplevelse behövde vi lite mat och dryck så vi gav oss ut i den lite sömniga stadskärnan för att hitta något att äta. Vi insåg snabbt att det fanns flera restauranger och barer så vi slank in på en vinbar som såg trevlig ut. Det visade sig att vi valt helt rätt. Här kunde vi testa lokala viner i små portioner med lite tilltugg. Vi fick också en rekommendation på en bra middagsrestaurang som dessvärre visade sig var fullbokad. Men efter ett besök på restaurangen och ett samtal med hovmästaren så lyckades vi få bord på den mycket populära restaurangen ”Social Kitchen”. Har man bara en kväll i New Plymouth vill man ju äta på den bästa restaurangen. Vi ville äta middag tidigt för vi hade sett och hört att man anordnade en ”Festival of Ligts”. En ljus och ljud upplevelse i en av New Plymouths större parker.

Allt iscensatt och skräddarsytt för denna park. Ljus som ändrade färg och samspelade med musiken som spelades kunde vi se och uppleva över stora delar av parken. Vi gick runt i den stora parken och häpnade över det vi såg. Ett fantastiskt skådespel i ljus och ljud i den ljumma sommarkvällen. Där fanns både marknadsstånd där man sålde allehanda saker, flera ställen med mat och dryck och mycket folk i alla åldrar. Det här var nog det närmaste julfirandet vi kunde komma så här dagarna före julhelgen. Flera av installationerna var fantastiska att se och en av höjdpunkterna var ett vattenfall som ljussatts i regnbågens färger. Likaså en bro som gick över en av sjöarna i parken, där lampor som skiftade färg och blinkade i olika sekvenser, bildade tak och väggar på bron.

En totalt sett mycket spektakulär upplevelse och definitivt värt ett besök om man är i New Plymouth i december och januari. Festivalen återkommer varje år och börjar i mitten av december och håller på hela januari.

Fakta: Mt Taranaki en sovande Stratovulkan 2 518 m hög. Senast den hade utbrott var 1854. Från december till april kan man vandra upp på berget. Det kräver god kondition och bra utrustning. Mellan maj – november är berget snö- och isbeklätt så då behöver man ha särskild utrustning och vara van.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: