Cradle Mountain – En ”höjdpunkt” på Tasmanien

Text & Foto: Tomas Eisner och Margot Garmelius

Efter några fina dagar i Hobart med storstadspuls och folkliv tog vi vår hyrbil för att styra kosan norrut mot en av de finare nationalparkerna på Tasmanien, nämligen Cradle Mountain National Park.

När vi pratade med vänner som besökt Tasmanien var Cradle Mountain deras bästa rekommendation. Därmed blev ett besök där ett självklart val i planeringen av vår resa. Vi såg också till att läsa på om vad som fanns att göra här och var det var lämpligast att bo för att kunna få ut så mycket som möjligt av vår korta vistelse i parken.

Cradle Mountain National Park är en av Tasmaniens finaste och mest omtalade nationalparker. Den är också en del av Tasmanian Wilderness världsarvsområdesom anges av UNESCO. I den här 1 600 km² stora nationalparken ligger flera bergstoppar och parken täcker in ett stort urval av olika terränger, såsom bergsryggar, sjöar, regnskog och buskmark.

Området är perfekt för vandringar och det är den främsta anledningen till att så många besöker nationalparken och det gäller även för oss.  Att utforska några av de många vandringsleder som korsar nationalparken och som varierar i både avstånd och svårighetsgrad var vår tanke. Det som gör parken så perfekt är att både de som endast har en dag på sig att utforska området kan få ut mycket av sin vistelse och har man mer tid erbjuds flera olika vandringar av varierande slag. Den mest utmanande vandringen är den till toppen av Cradle Mountain, bland annat den 65 kilometer långa sexdagarsvandringen längs Overland Trail till Lake St Clair.

Efter att ha kört norrut under några dryga och riktigt varma timmar från Hobart (det var över +30 under resan) kom vi upp mot bergen i den nordvästra delen av ön och började vår slingriga färd uppåt. Det var en mycket trevlig del av resan med många fantastiska vyer över ett bergigt och skogsrikt landskap fram till avfarten mot Cradle Mountain National Park.

Några kilometer in på den vägen, precis efter Visitor Centre, kom vi fram till vårt hotell Peppers Cradle Mountain Lodge där vi hyrt en stuga för några nätter. Lodgen ligger precis på gränsen till nationalparken och är ett perfekt ställe att bo på när man vill utforska parken och dess omgivningar.

Så snart vi installerat oss i vår stuga gick vi ut för att ta en första promenad i området. Runt hotellet går ett antal kortare vandringar så vi gav oss iväg genom skogen för att få röra lite på oss efter den långa bilresan från Hobart. Det var en fin tur genom en ganska tät skog och det var svårt att tro att vi faktiskt var så nära hotellet. Vi såg inte mycket djurliv men det var en fin vandring på en mycket välordnad gångväg.

Hotellet har en trevlig restaurang med en jättestor öppen spis som central punkt och där åt vi en god middag den första kvällen. Det blev ett trevligt och mysigt slut på en lång och händelserik dag. Efter en god natts sömn gav vi oss av tidigt för att få ut så mycket som möjligt av dagen. Denna morgon var det betydligt svalare så våra jackor kom till användning.  Vi åkte först till Visitors Centre för att därifrån kunna ta oss in i parken. Visitors Centre tjänar nämligen flera syften. Det första och kanske viktigaste är naturligtvis att den ger en utförlig information om nationalparken och de olika vandringslederna. Här finns också en butik som säljer souvenirer, smörgåsar och vandringskläder samt en restaurang. Det väsentliga är att det är huvudstoppet för de pendelbussar som går in i nationalparken. Bussarna vänder uppe vid Dove Lake, som är en av huvudpunkterna i nationalparken, men det finns också några andra stopp på vägen där man kan hoppa på eller av bussen.

Vi valde att göra en tre timmars vandring upp till en topp som heter Marions Lookout och den startade vid ett busstopp som heter Ronny Creek. Början av vandringen gick över en gräsbevuxen äng för att sedan fortsätta in i skogen och därifrån fortsätta uppför berget. I början var stigen träbelagd men övergick sedan till en bred stig bland träd och stenar. När vi började komma upp en bit mot toppen blev det brantare vandring och mot slutet var det flera partier med riktigt branta stigningar där vi fick hjälp av kättingar för balans och draghjälp. När vi sedan kommit upp på Marions Lookout, 1 223 meter över havet, fick vi lön för mödan. Härifrån har man en fantastisk utsikt och kan verkligen njuta av vyerna över Cradle Valley, Dove Lake och bergstopparna runtomkring. Helt underbart! Förutom den vackra utsikten kunde vi även njuta en stund av vår matsäck vi beställt på hotellet.  

Vi valde en annan väg nerför berget, via Wombat Pool till Dove Lake för att därifrån ta bussen tillbaka. Denna väg gick genom ett landskap med låga träd och buskar. Otroligt vackert och många ställen att stanna på och bara njuta av utsikten. Ju närmare sjön vi kom desto mer folk såg vi och när vi väl kom ner till busshållplatsen var vi långt ifrån ensamma som väntade på transporten tillbaka till Visitors Centre.  

När vi kom tillbaka till hotellet hade vi fortfarande tid och ork att utforska lite mer av närområdet.  Vi gick mot Knyvet Falls, ett mindre vattenfall som ligger i lite av en urskog, runt en 20 minuters vandring från hotellet. Även här går man på trätrall hela vägen så det är en lätt vandring. I det här området finns ett antal wombats. Det är ett pungdjur som liknar en känguru men är mycket mindre. Vi lyckades se en wombat med unge som var ute och letade mat. Dom kom väldigt nära oss så vi kunde både ta bilder och spela in en video. Det var otroligt häftigt att komma så nära.

Besöker man Tasmanien känns det som ett måste att se en Tasmansk Djävul, ett djur som är så omtalat och förknippat med Tasmanien. ”The Tasmaninen Devil” är utrotningshotad vilket gör att vi fick vi ta oss till en ”park” eller snarare en fristad där man skyddar och föder upp utrotningshotade djur, bland annat den Tasmanska Djävulen. Tasmanien har flera endemiska djur och om detta och vårt besök i Devils@cradle berättar vi mer om i nästa nummer.