Archie Roach och festivaldag i aboriginernas värld
Text & Foto: Tina Bergqvist

Sommaren innebär alltid festivaldags i Adelaide. I början på mars i år passade jag på att besöka två spännande arrangemang med aboriginfokus: ”Yabarra – Dreaming in light” och ett bokprat med nationalikonen Archie Roach.

Yabarra – Dreaming in light

Under Fringefestivalen anordnades utställningen ”Yabarra – Dreaming in light”. Den hölls på Tandanya som är ett konstgalleri med fokus på aboriginska konstnärer. ”Dreamtime” inom aboriginkulturen är en del av skapelseberättelsen och deras motsvarighet till hur världen blev till. Enligt aboriginerna sjöngs den nya världen fram med hjälp av olika drömvarelser, som gick runt på jorden och skapade växter, djur och allt annat. Ljus- ljud- och rökeffekter bidrog till en magisk stämning och det var otroligt häftigt att se en eld spraka och att få lyssna på berättelser om den aboriginska kulturen. Magiska bildspel spelades upp här och var; Vintergatan lyste upp i taket när en drömvarelse, Yura, tog sig fram och skapade världen. Det bjöds på vacker aboriginmusik och dans vid en billabong (vattenhål) och längst in i lokalen spelades ett oväder upp, där vinden blåste i träden och rök virvlade upp.

Vintergatan: Wodliparri

På stora stenar fanns en bit av Dreaming-berättelsen, där vi som var där fick lära oss mer om till exempel Vintergatan, eller Wodliparri. Wodliparri är en himmelsk sjö där förfäderna bor. De mörka platserna i Vintergatan är en lagun, där den heliga skapelseormen Yura finns. Yura kan finnas överallt samtidigt och där Yura uppenbarat sig kommer det snart ett stort överflöd av vatten.  

Weeping rock of Tjirbruki

En sten berättade historien om Tjirbruki som bar sin döde brorson genom kusten till Patpangga (Rapid Bay). På vägen stannade han till för att sörja, och tårarna som föll till marken förvandlades till en sötvattenkälla, som fortfarande flödar av hans tårar än idag.

På en annan sten fanns ett inspirerande budskap om lärande och att observera det som finns runt om oss. Där stod följande: när vi ser något kommer vi att börja lära oss om det. Lärande kommer från tålamod, undervisning kommer från kunskap/vetande och att se kommer från att respektfullt vänta på att förstå. Dreaming-landskapet andas med den första och äldst levande kulturen.

Det var en helt fantastisk utställning! Även om den förmodligen riktade sig mer till barn med tanke på att det kom många grupper med skolbarn under tiden jag var där, blev jag minst lika fascinerad och tagen som de blev.

Archie Roach på Writer´s Week

Jag passade även på att besöka Writer´s Week på Adelaide Festival, där författare håller i ett bokprat utifrån sina egna böcker. Jag hade siktet inställt på Archie Roach, som är en australiensisk ikon och som är en av dem som stals från sin familj och sattes i en ”vit” australiensisk familj när han var två år.

Han har gett ut en biografi med namnet ”Tell me why”. Han är även en musiker som är känd bland annat för låten ”Took the children away” och han har gett ut 12 album. Han är en förkämpe för aboriginska rättigheter och en stark röst för Stolen generations. Vi var över 500 personer som andäktigt lyssnade på vad han berättade, mitt i den strålande sommarsolen.

Bokpratet pågick under en timme, och jag hade gärna suttit kvar och lyssnat några timmar till om det hade varit möjligt. En journalist ledde samtalet framåt med intressanta frågor och funderingar, och Archie berättade om sin uppväxt, hur han återfann sina syskon (som han inte visste att han hade) när han var femton, om hur han fastnade i alkoholens våld, sin musik, bok och även lite om sin hälsa (han har lungcancer). Archie har en fascinerande förmåga att använda humor för att få folk att skratta trots det tunga han gått igenom.

I slutet fick publiken ställa frågor och han gav kloka, eftertänksamma och inspirerande svar till alla. Han peppade en ung aboriginkille till att fortsätta studera och att orka kämpa vidare. En maorikvinna från Nya Zeeland berättade att hon lagt märke till alla fina skyltar i Adelaides omgivning som erkänner aboriginska platser, lyfte fram att väldigt lite görs för att faktiskt stärka aboriginernas rättigheter och ställning i Australien, till skillnad från hur det är på Nya Zeeland. Det håller jag verkligen med om. Det blev spännande och givande diskussioner.   Archies historia berörde mig verkligen, och jag kunde se att flera i publiken grät. Det var en väldigt fin festivaldag i aboriginernas tecken, och jag hoppas att det blir ännu mer fokus på aboriginernas liv, kultur och hur vi kan hjälpa till att stärka deras rättigheter under kommande år.