En solig jul i Nelson
Text / Foto: Tomas Eisner

För några år sedan fick vi en inbjudan från goda vänner att fira jul hos dem när vi nu ändå skulle komma till Nya Zeeland på ytterligare ett besök. Nelson, en stad på norra Sydön hade jag aldrig varit under mina tidigare besök på Nya Zeeland så självklart tackade vi för inbjudan och planerade in det stoppet på vår resa. Förutom att det är kära vänner jag gärna besökte fanns en annan anledning som är nog så viktigt för en soltörstande nordbo. Nelson är nämligen den stad som bjuder på flest soltimmar per år. Förutom det så är Nelson strategiskt placerad för utflykter och kallas “Centre of New Zealand”. Rent geografiskt stämmer det inte riktigt men Nelson ligger på norra Sydön och har goda kommunikationer med både båt och flyg till Auckland och Wellington. Hursomhelst så finns det ett monument på Botanical Hill i Nelson som skall visa på Nya Zeelands mittpunkt och där kan man också gå på ”The Centre of New Zealand Walk”. Även om det nu inte är 100% sant så är det definitivt värt ett besök.

Förutom läget är Nelson ett mycket populärt turistmål. Närområdet har fantastiskt vacker natur. Hela tre nationalparker finns inom 90 minuters bilavstånd från Nelson.

Abel Tasman Nationalpark är den mest kända. Vandringsleder och avskilda kustlinjer med vyer, som är svåra att med ord beskriva, gör området en ett ultimat mål för vandrare och strandälskare. Viktigt att påpeka här är att man inte på något sätt behöver vara van vandrare eller vältränad för att kunna njuta av dessa vandringsleder. Välanlagda promenadvägar, inga svåra passager och man tar sig ut med båt och väljer en etapp som passar sin egen förmåga. Det mest läskiga är väl en och annan hängbro.

Kahurangi National Park är en annan närliggande favorit. Vana vandrare känner säkert till det eftersom” Kepler Track” som är en av Nya Zeelands nio ”Great walks” är belägen där.

Längre söderut finns också Nelson Lakes National Park, som är unik med sitt majestätiska alpina och bergiga landskap.

Nära Nelson ligger staden Blenheim som är centralort för vinområdet Marlborough på nordöstra Sydön. Här finns mängder med vingårdar och flera av dem känner vi igen från märken som finns på vårt eget Systembolag som Stoneleigh, Marlborough Estate och Allan Scott.

Vi hade varit på resande fot runt Sydön och gjort en hel del intressanta stopp innan vi anlände till Nelson dagarna före jul. Det fanns inte möjlighet att övernatta hos våra vänner men med goda kontakter i staden ordnades ett rum på en pub i närområdet. Puben hade faktiskt stängt över juldagarna men ägarna var snälla och lät oss bo där i alla fall. Här litar man på att folk är ärliga. Det kändes lite märkligt att bo för oss själva på en stor pub. När det var dags att åka vidare la vi bara nyckeln kvar i rummet och slog igen ytterdörren.

På Julaftons morgon gav vi oss iväg på en utflykt till Abel Tasman National Park (som vi skrivit om i ett tidigare nummer av Down Under). Det var en fantastisk utflykt med båt och vandring i en underbar natur. Varmt och härligt. En helt annorlunda julafton än vi är vana med.

Senare på dagen gav vi oss in till centrala Nelson för att äta middag. Vi hade inte förväntat oss något direkt julfirande men det visade sig då att staden har en årlig tradition att fira in julen nedanför Nelson Cathedral. Trappen ner ifrån kyrkan var fylld med körsångare och en orkester som spelade och sjöng julsånger. Man delade också ut ljus som alla som skulle tändas när det blev lite mörkare. Allt för att frammana julstämning, även om kvällen var varm och skön. Vi stod länge och njöt av sången och musiken som blev en mycket fin avslutning av en lång trevlig julafton. Ett firande som vi verkligen inte förväntat oss.

På juldagen som ju på NZ är den dagen familjer samlas, for vi hem till våra vänner för att inleda julfirandet.  ”Down Under” är julen förknippad med grillning. ”A Christmas Barbie” är ett måste på juldagen. Våra vänner var inget undantag så julmiddagen bestod av grillat i olika former med sallader och andra tillbehör. Annorlunda för oss men mycket gott och trevligt. Mätta och belåtna var det sedan tid för julklappsutdelning. Här visade det sig att våra vänner hade ett mycket trevligt spel för att få sin julklapp.

Spelet gick ut på att man lottade en ordning bland oss att få ta en julklapp från julklappshögen. Den första som tog ett paket var tvungen att öppna det innan man gick vidare till nästa. Näste man på tur kunde då välja att ”sno” den andres julklapp eller ta ett nytt. Eftersom vi var rätt många blev det mycket bus, skratt och en fantastik eftermiddag. Alla, ung som gammal deltog med stor inlevelse och det blev för oss en oförglömlig jul. Mätta och glada vandrade vi sedan hem i den ljumma juldagskvällen.